Idag är jag en stolt matte!

Jag finner nästan inga ord för hur stolt och nöjd jag är med mina hundar idag! Viltspår stod på schemat, direkt efter jobbet tillsammans med Linn och Opala.

Båda fick spår på 250-300m, räknade inte så noga.

Kids spår började på ett ställe där de avverkat en hel del, och fortsatte sedan in i skogen. Zickzackade igenom snåren, över små diken och traktorspår. Han jobbade på lugnt och metodiskt i spårkärnan hela vägen, tappade en gång, gick ca 5 m åt fel håll, tog snabbt upp spåret igen och sedan i spårkärnan resten av spåret!

Det verkar som han mognat på sig otroligt över vintern. Innan spårsäsongen tog slut i höstas så var han otroligt stressad och rusade bara över spåren. Det är alltså en helt ny hund i linan! Helt underbart!

Spirres spår gick rakt in i skogen och snett och krokigt och svängar hit och dit, över ett brett vattenfyllt dike, längs "kraftledningen" och sedan in i skogen igen.

Han gick bra han också! Lite het på gröten, som vanligt, rusade fram första 10m, lugnade sig sen och körde på i bra tempo hela vägen. När vi kom till diket var det väldigt intressant att titta på honom när han letade sig fram. Jag hade gått ca 10m längs med diket (det var för brett för att jag skulle kunna hoppa över, så jag fick leta reda på ett smalare ställe..jag är inte så smidig..) och hoppade sedan över och fortsatte rakt upp för en ganska brant dikeskant och vidare in i skogen igen. Alltså en vinkel rakt ner över diket. Han var nog inte mer än en meter fel i vinkeln, hoppade över diket och fortsatte längs spåret igen. Imponerande!

Det är en stolt matte som skriver detta inlägg! Längtar redan till nästa tillfälle!

(Och Opala skötte sig och riktigt snyggt! Den lilla nybörjaren kämpar på bra!)

Tävlingslydnadskurs del 6.

Jag missade del 5 så därför blir det del 6 för mig den här gången. Och det känns lite tråkigt att kursen är slut. Det är så himla motiverande att gå kurs!

Idag fick vi gå igenom alla moment en och en. Började med linförigheten, som gick riktigt dåligt. Har nog inte gått så dåligt någon gång förut! När vi gått klart så var Hannas kommentar; "Vad hände?! Det där hunden känner jag inte igen!" Så det gick verkligen riktigt dåligt. Men. Visade honom en godis, stoppade den i fickan, och taggade igång honom lite. Körde en gång till. Vilken skillnad! Då visade han sin rätta sida! Taggad och på gång! Våra högersvängar är dock fruktansvärt fula, tycker jag, Hanna sa inget så jag vet inte om de är så fula som jag själv tror att de är. Tror hon satte en 7a på linförigheten.

Sen läggande under gång. Han var inte helt med, omotiverad även nu. Han ställde sig på kommandot och stod kvar tills jag gick tillbaks. Gör om, gör rätt, lite motivation i form av godis, och det resulterade i ett läggande som gav en 10a.

Inkallning; 10a.

Ställande; Tjuvade och ställde sig efter bara två steg de första två försöken. Så tredje gången gillt. En 8a. Han satte sig när jag kom tillbaks. Träna mer på tillbakagången.

Apportering; 7-8a, tugg och rull. Apportbocken var dock av den större varianten så den var nog lite för tung för att han ville hålla den ordentligt. Apporteringen sitter med en apportbock i passande storlekt.

I det stora hela; Hitta något som kan motivera honom på banan som gör att han blir motiverad nog att hålla igång mellan momenten. Variera ställandet och läggandet så han inte tjuvar och ställer sig utan kommando.

Det var nog allt. Det känns inte allt för omöjligt med en start i Lk1 i maj! Jag och Kid taggar till och laddar för agilitykurs på onsdag!

Spårsäsongen är nu invigd!

Så härligt att komma ut i skogen och lägga spår igen! Underbart, trots snö upp över knäna emellanåt i Kids spår (tur han är lätt som inte sjunker igenom)!

Kids spår blev ca 250m, sen orkade jag inte plumsa längre. Jag har ju trots allt en förkylning i kroppen. Inga vinklar, utan rätt och slätt rakt fram med några krokar här och där då det var väldigt tät skog ibland. Han skötte sig superbra! Riktigt taggad mot spårstarten och tog upp spåret utan att tveka. Tappade bort sig en gång, men hittade tillbaks efter någon minuts letande. Gick rakt på klöven och sen var det slut. Inga anmärkningar från min sida.

Spirres spår var väl närmare 300m över en blåsig kulle. Nästan ingen snö alls, bara några korta korta bitar emellanåt. Det blåste nästan storm och jag förstår (och har överseende med) att han tappade bort sig några gånger. Bröt och visade på där det var lugnare vindar. Då traskade han rakt till klöven och var den lyckligaste mitteln i världen! Han var riktigt het i spåret och låg på ordentligt fast han egentligen låg helt fel emellanåt. Bröt som sagt en gång, samlade ihop honom och efter det gick det bättre. Ok att det är första gången för i år men någon måtta får det vara!

Han bar klöven hela vägen tillbaks till bilen och ville INTE lämna ifrån sig den. Kul att han gillar det även om jag fick bli lite sur på han för att han skulle lämna klöven och hoppa in i bilen!

Nu ska vi iväg till Teg för sista tillfället av tävlingslydnadskursen!

Filmer från utställningen!

BIG-final

Titta Annica, jag flyttar mig så jag ställer mig framför honom! Jag lär mig! :)

Dagens utställning!

Jag har den bästa mitteln i världen!

Kritik;
Pigg och alert ung hane med mycket vackert huvud och uttryck. Bra hals, förbröst och skuldra. Hade önskat aningens kortare rygg, välvinklar, korrekt uppr. svans, rör sig utmärkt från sidan, aningens slarvig fram.

Resulterade i HP, BIR och BIG-3!

Intressant..

Utställningen i Vännäs nästa helg blir väldigt intressant! Det är en mittel till som ska ställas, och det är inte Helena och Ann-Charlotte som ska dit! Så det blir kul att se vad det är för hund vi ska ställas mot!

Mina små hjärtan.

 

Och jag har världens bästa lillasyster som vill fota!