Dags för en uppdatering kanske?!

Vi lever, både jag och hundarna!

Vid senaste veterinärbesöket konstaterades det ju att hans knä hoppar ur led. Jag har bestämt mig för att så länge han orkar hänga med utan att bli för påverkad, så länge han håller sig pigg och glad, får han hänga med! Någon operation blir det inte.

Vintern är på väg och det kommer visa sig om han orkar med vintern, eller om det blir för mycket med kylan som är på väg igen! Han blir ju alltid sämre på hösten, så håll tummarna för en trevlig höst för Spirres skull!


Mycket har hänt sen jag skrev sist! Vi har flyttat från Umedalen. Till Sörmjöle. Till vårt eget hus. Alldeles i närheten av havet. Och skogen. Alldeles fantastiskt! Vi trivs väldigt bra här, både vi tvåbenta och de fyrbenta!

Senast imorse såg det ut så här på gården, två busande spetsar!

Jag finner inga ord.

 

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

Hur mycket otur kan man drabbas av tillsammans med sina hundar? Jag började tro att vi nått vår gräns, men det verkar inte vara över här än. Spirre skrek till två gånger på kvällspromenaden, och helt ärligt så gjorde det så ont i mig att jag började gråta. Jag grät och grät, nedsjuken i gräset med Spirre mellan knäna som slickade i sig tårarna. Lyfte in honom i bilen och körde hem, lyfte upp honom för att bära honom upp för trappen och då piper han till igen. Böjde på hans knän och tyckte mig känna att båda knäna hoppade till när jag böjde försiktigt på knäleden.

Jag vet faktiskt inte om jag orkar den här gången. Ett år till med rehabilitering av en hund med dåligt psyke, som jag inte kommer kunna lita på bland folk, där tar det faktiskt emot även för mig. Som min kära vän Maria skrev till mig alldeles nyss, där sista meningen träffade mitt i prick;

"Ingen jag känner har lagt ned så mycket tid, engagemang och pengar på sina hundar och jag vet att du går igenom eld för dom och de flesta, inklusive jag, hade gett upp för länge sedan. Jag förstår att tanken att förlora honom är tusen resor värre när man lagt ned hela sin själ"

På måndag ska jag försöka lösa det här, hur det än må sluta.

Vissa får sommarlov, andra inte.

Älskade lilla hund.

Efter en hel del funderande så bestämde jag mig för att låta Spirre få bo hos vår dagmatte Frida över sommaren. Hon ville ha sällskap, Spirre vill inte umgås med barn (som vi gör nästintill varje helg hela sommaren). Det blev en perfekt matchning, hoppas jag! Frida är så fin med honom och han piper förväntansfullt utanför hennes dörr varje gång jag ska lämna honom där, så jag tror han kommer ha en fantastisk sommar! 

Jag själv går sönder lite inombords, min älskade valp har flyttat hemifrån. Det har gjort så ont i själen under perioden jag funderat på hur jag ska göra, har bara borrat in näsan i pälsen och viljat önska bort hans barn-problem. Men det är inte rättvist mot honom, att inte få vara med när alla andra umgås för att han inte klarar av barn. Han tycker de är fruktansvärda att umgås med, även om han är i ett annat rum ligger han och stirrar i väggen utan att kunna slappna av, och är han i samma rum så är han så nära bristningsgränsen han bara kan komma.. Och han ska inte bita någon. Speciellt inte ett barn.

Han kommer ha en bra sommar. Jag kommer krama Kid ännu hårdare.

För en månad sedan var jag nära att ta bort honom..

.. idag ser vardagen ut som vanligt!

 Älskade lilla hund, tänk att det blev bra till slut! Det är ganska exakt ett år sedan det startade, så många timmar vi spenderat på djurkliniken, med smärtstillande, med rehabilitering, med träningsprogram, med vila, med en känsla att slitas mellan hopp och förtvivlan!

Nu får det vara nog! Nu ska vi njuta av en lugn och skön sommar tillsammans!

Lilla djuret.

Ja, vad ska man säga? Är så glad att jag provade att ta Kid till fysioterapeuten i Stöcke för en sista koll när hans haltande vägrade ge sig!

Han är nu haltfri och bara lite stel! Mestadels mjuk i kroppen, men lite stel på vissa ställen - men det är klart man är stel om man går och spänner sig emellanåt.

Fysion trodde inte att vi behövde komma tillbaks nått mer, bara om jag själv ville. Jag kan (förhoppningsvis) hålla efter med massage och lite lugnare dagar emellanåt så han får vila upp sig!

Så himla skönt att han är tillbaks i sitt vanliga jag, som vi har slitits mellan hopp och förtvivlan det senaste året! Älskade lilla hund, snart tillbaks i sitt gamla vanliga jag med lite träning och längre promenader!

Slut på sjuka!

Nu hoppas jag minsann att det är slut på sjuka för min egen del ett tag framöver! Haft en riktigt seg förkylning som hållit i sig sen före påsk enda till nu! Fortfarande inte helt bra, men nu har jag varit hemma från jobbet i 5 dagar så nu är det dags att återgå till arbete..

Har börjat tvätta upp ytterkläder osv, det om något är ett friskhetstecken! ;)

Inviger April!

Vilken himla skön dag det varit idag! Jag och Linn packade ihop oss och åkte till Bäcksjön med kaffe och ved - precis som förr i tiden!

Spirre och Opan sprang och hade det fantastiskt bra, de busade med varandra och för sig själva om vartannat, sprang på isen och i skogen. I solen. En sån fantastiskt skön dag det varit! Tyvärr glömde jag mobilen i bilen så det blev inga bilder tagna..

Kid fick sitta med oss och bli klappad, helt okej verkade han tycka ändå! Vi tog oss en liten promenad på isen längs med strandkanten så Kid också fick röra lite på sig, och det var uppskattat!

Opan och Spirre jagade varandra, en på stigen som går längs med sjön och en på isen, såg så otroligt härligt ut när de rusade runt i all världens fart!


Fick ett samtal av en person idag också som har koll på alternativa behandlingsmetoder på hund (en osteopat!), och hon trodde att hans bäcken är snett och att hans ben därför är olika långa och därför blir han inte bättre hur mycket vi än tränar. Så just nu verkar det finnas hopp för den söta röda!

Håll en tumme för Kid nu!

Måste bara passa på att tacka alla för det stöd, idéer och support med allt som rör Kid just nu! Det är otroligt värmande, och jag hoppas verkligen att det går vägen för oss nu!

Vi försöker en gång till!

Efter två väldigt ledsamma dagar här hemma så har jag pratat med bra hundmänniskor och fått goda råd, och skönast av allt är att ingen ifrågasatt hur jag tänker. Går det inte så går det inte, men om vi inte försöker så vet vi ju inte om det hade gått eller inte.

Men, det har kommit en ny fysioterapeut till stan så jag har bokat in en tid hos honom, så håll en tumme för att det går vägen för Kid, allas vår Kid!

Det är hårt.

Hur länge får man hindra en annan levande varelse från att leva ett fullgott normalt liv för att kanske aldrig bli helt frisk? Det är hårt nu. Riktigt hårt. Hur länge ska jag hålla på med Kid? Hur länge ska jag försöka? För vems skull gör jag det? Och till vilket pris?

Jag kan inte ens tänka tanken utan att bli tårögd. Min fantastiska hund mår inte bra. Jag märker det så tydligt nu. Han läker ihop, kliver snett eller blir knuffad och blir halt igen.

Nu är det igång igen. Höger ben gör ont och han piper. Han går på smärtstillande och vilar. Känner att jag inte rår på det här snart. Det finns snart ingen ekonomi för att ta hand om honom och hans skador, rehabilitering och mediciner. Och till vilken nytta?

Han kanske aldrig kan leva ett normalt liv igen, och skulle han få det kommer jag ständigt gå och oroa mig för att han ska göra illa sig igen. Kommer han bli knuffad av den där hunden han busar med? Kommer han vända för fort när jag ropar på honom? Kommer han halka på den där isfläcken? Kommer han trampa snett i den där gropen på stranden? Kommer han kliva ner i ett hål när vi spårar?

Men å andra sidan får jag ju aldrig veta om han blir frisk om jag inte försöker.


Coldplay - Fix you

When you try your best, but you don't succeed
...
I will try to fix you..

En helt lagom ledig dag!

Efter vissa påtryckningar från vänner så bjuder jag väl på två bilder på de två håriga vännerna!

Vi har idag varit ute på promenad från Umedalen till Kåddis längs älven, och det har varit hur skönt som helst!

Bollen hängde med och Spirre bar den runt hela vägen i 1,5 timme, och Kid sprang runt och hoppade mellan stenar och stockar, alldeles lagom ledig dag med andra ord!


Nu ska vi vänta in hussen som snart slutar jobba, sen kanske vi nog ska pallra oss iväg till Medley för att träna litegrann. Vi får se! Jag är taggad, får se vad den andra halvan säger!

Bäst att ta det säkra före det osäkra!

Eftersom det snart är förfallodatum på Kids försäkring passade jag idag på att ringa till Agria och höja veterinärvården från 25000 kr per år till 50000 kr per år! Med tanke på att det bara kostade 600 kr mer per år så känns det helt klart värt det eftersom det inte verkar vilja ta slut med problem!

I måndags var vi till veterinären, och hon kände att knät rörde sig litegrann men att det nog skulle gå träna upp honom litegrann för att hålla allt på plats!

I tisdags var jag vill Pontus med Kid för att låta honom känna på honom. Även han kände att det rörde på sig litegrann, men att det är svårt att säga om det bara är knät eller om korsbandet fått sig en smäll och släppt i några fibrer.

Blev rekommenderad koppelpromenader i vanlig längd och fart, men även lite mer balansbollträning och plumsning i snö. Ger det sig inte på några veckor så är det läge att kolla upp!

Så idag har jag beställt hem lite Glyco Flex, tabletter som gynnar ledhälsan - och jag hoppas de är lika bra som "alla" kunniga säger, för de var då inte billiga!

Håll en tumme för oss, så vi slipper det här mer!

Det verkar aldrig ta slut

Spirres kastrering har gått bra, och han har läkt ihop som han ska, stygnen togs bort igår och nu väntar vi på att få bli helt normala igen. Skönt tänkte jag, två hundar som är så gott som friska! Men, det är klart att det händer nåt annat när Spirre börjar vara läkt och klar för livet som kastrat!


Kid har blivit trebent ikväll. Han har gått från pigg och glad imorse till jättehalt och trebent ikväll. Nånting har hänt och han sätter inte ner tassen i marken. Skakar om man tar i honom för mycket.

Efter samtal med jourveterinären så blir det vila och Rimadyl över helgen, om det inte ger sig eller blir värre så får vi så klart åka in i helgen och inte vänta till på måndag.

Tänk att det alltid ska vara nått, det har hållit på snart ett helt år, saker och ting bara avlöser varandra. Det känns hopplöst, men med en dag i taget ska vi ta oss igenom den här långa långa svackan också!

Snipp snopp

Idag är det dags, eller just i skrivande stund faktiskt! Spirre ligger under kniven och blir av med sina kulor just nu. Äntligen blir det gjort! Äntligen kastreras han!

Han är alltid lika orolig när han kommer till veterinären, och idag kändes det lite extra jobbigt att lämna honom av någon anledning. Jag är egentligen inte orolig, för det är ju ett rutiningrepp, men det kändes nödvändigt att ge honom en extra klapp på huvudet innan jag gick därifrån. Säkert på grund av det jag skrivit tidigare om en bekants hund som dog under narkosen, för skulle det hända mig så skulle det garanterat hända otursfågeln Spirre.

Bara någon timme kvar tills jag får hämta hem honom igen! Stjärnan!

Ja herregud!

Snacka om att man hinner bli nervös när det händer konstiga saker med sin hund!!

Det hände något mystiskt med Spirre igår efter att vi hade varit ute och grillat korv och åkt skrana! Han stannade upp på översta trappsteget och jag tyckte han såg lite konstig ut, men han skuttade upp för sista steget med innan han började vridas åt höger i kramper!

Krampen gick som en våg genom kroppen på honom, huvudet vreds bakåt-uppåt åt höger och sen krampade frambenet på höger sida och sedan bakbenet! Det var över på max 2 minuter, och han vinglade till litegrann efteråt men sedan var han sitt vanliga vilda jag!

Ringde direkt till distriktsveterinären som sa att det lät konstigt, men att det inte var så mycket de kunde göra. Händer det igen så kan det vara läge att börja utreda. Det är en ganska kostsam utredning för att ta reda på om det kan vara epilepsi han börjar utveckla eller om det är någon annan sjukdom. Så, jag hoppas minsann att det aldrig händer igen, då var det bara ett "vanligt" krampanfall.

Så nu får vi hålla lite koll på honom!

Tandläkarbesök nr 2 inbokat!

Igår var det dags att ta tag i saker och ting som måste bokas in med hundarna, och först ut är Kid och hans tänder!

Om 1,5 vecka är det dags att dra ut en tand och ta bort lite tandsten. Hurra!

Sen är det dags för Spirre. Jag har bestämt mig för att kastrera honom först, så han får lite fett på kroppen och kan bygga lite muskler så vi har nått att ta av i framtiden (för jag förutsätter att det kommer att bli någon slags rehabträning eller liknande framöver, och då är det bra att det finns bra förutsättningar för att kunna göra nått bra av det!)

Kanske det blir ett år till av lugn och ro.. Vi får se helt enkelt! :)