Lilla Kid är frisk!

Hurra!

Idag var vi till sjukgymnasten för näst sista gången! Och han kan nu ses som återställd! 6 långa månader har passerat, och nu är vi tillbaks där vi var innan det tråkiga hände! Nu får vi försöka återgå till det normala igen, men det får nog vänta litegrann tills det blir bättre före ute! Hit med lite snö så vi slipper halkan!

Däremot har ju Spirre en neråtperiod nu, han är sur och grinig och stel. Stackarn. Hans knän verkar spöka igen. Har idag varit i kontakt med en fysioterapeut, fått en del idéer, men tycker inte det är lönt att titta på honom eftersom hon mest troligt bara kommer säga samma sak som alla andra - knäna är instabila. Så han ska få ta det lite lugnt ett tag över storhelgerna och sen ska vi nog åka till en ortoped och kolla upp honom en gång för alla. Pontus tyckte sig känna att knät hoppade lite när han provocerade knät, och att det "knastrade" lite i knät också.

När ska vi få vara helt friska här?! Men nu ska jag vara glad att Kid är friskförklarad och Spirran ska få ta det lite lugnt ett tag innan det är dags att ta tag i nästa projekt!

Inte utan att bli nojig

Förra fredagen var jag till veterinären med båda hundarna. Spirre skulle få några ögonfransar bortplockade ur vänster öga och Kid skulle få nyårsmedicin samt kolla hur tänderna såg ut efter sommarens tandsanering, inget allvarligt alltså.

Däremot finns det ju en tand kvar som inte skulle ha fått vara kvar vid första tandsaneringen, enligt den veterinär vi var till i fredags. Den skall alltså plockas bort, det innebär alltså en fjärde sövning av Kid på mindre än ett år. Och för varje sövning finns ju risken att han faktiskt inte vaknar upp igen.

Precis det hände en bekant här om dagen. Hennes högt älskade hund skulle göra en undersökning som krävde att hunden var sövd, och när hon väntade på ett samtal om att få hämta igen sin hund efter undersökningen fick hon det samtal man absolut inte vill ha! Hunden hade fått hjärtstillestånd under narkosen och hans liv gick inte att rädda, så istället för att få hämta hem sin glada hund fick hon åka hem tomhänt. Absolut värsta tänkbara scenariot efter en undersökning! Den här hunden var inte ens två år gammal, så det går inte "skylla på" att han var gammal, hans kropp orkade helt enkelt inte med narkosen.

Det är inte så att jag efter att fått höra detta jag ser fram emot att behöva söva ner Kid ännu en gång. Även fast han är ung, frisk och pigg i övrigt finns alltid risken att han faktiskt inte vaknar upp igen. Jag vet inte vart jag skulle ta vägen om det hände mig.

Men, tanden måste ut, jag har inget val än att söva ner honom än en gång, och när det sker kommer jag definitivt krama om honom en extra gång innan han glatt tassar iväg!

Lite bilder!

Herregud vad det händer lite här på bloggen nu, och det får jag väl be mina trogna följare om ursäkt för, men det händer nästan ingenting här hemma så det finns inte så mycket att skriva om!

Helgerna passerar snabbare än snabbast, och så även denna helg! Och att vara ledig idag, måndag, är ju också helt fantastiskt, jag har planer på att vara effektiv idag - jag ska bara komma igång först! Mackan har landat i magen och kaffet är på väg ner, så nu är det snart dags!

Men först måste jag bara visa lite bilder som Camilla tog för länge sen!

Det går bra nu!

Och för första gången på länge menar jag det på ett bra sätt!

Igår var vi hos sjukgymnasten Pontus igen, knät sitter fortfarande inte riktigt ihop som det ska, men har förbättrats från att glappa till att endast "glida runt" (tänk er vår mänskliga knäskål i avslappnat läge ungefär).

Pontus hade en tanke om att låta Kid gå 2x10 minuter i trasken, men efter 10 minuter i trasken så sa han "näe, vet du vad Kid, idag skippar vi pausen!" och körde vidare i 10 minuter till. Ökade tempot växelvis, och travade i omgångar i trasken. Och himmel sån skillnad det blev på Kid! Ett sånt lugn som infann sig efter att han fått anstränga sig ordentligt igen! Han var så lycklig, helt fantastisk känsla!

Efter trasken blev det en snabbvila sedan upp på balansbollen en ganska lång stund även där. Sedan var Kid helt slut, och gud så skönt det var! Han somnade på en gång när vi åkt därifrån!


Nu ska vi få börja trava intervaller! 5x3 minuter varannan dag. Hurra!


Och Spirre briljerade på agilitykursen i onsdags! Himmel så kul det var! Trots mörkret så kämpade han på och var riktigt taggad! Synd att söndag är sista gången, nu när vi kommit igång! Bara att börja hyra inomhuslokalen så fort det går för att hålla igång det här nu! Så kanske vi vågar oss ut på tävling nästa år! :)

Kid fick godkänt igen!

Hurra! Den lättnaden går inte beskriva med ord! Pontus var imponerad över hur snabbt Kid repat sig sedan förra besöket på kliniken!

Kid har "biffat till sig" ordentligt och rör sig fint igen. Förra gången så hoppade knät ur led vid 10-15 graders böjning och i tisdags så hände inget förrän vid 90 graders vinkling av benet! Så det finns hopp!

Vi ska fortsätta med vattentrasken ett tag till, och balansen ska förbättras ytterligare med balansbollen!

Hurra för Kid!

Kylan kom!

Tvärkallt blev det! Jisses vad kallt det var imorse när det var dags att åka till jobbet! Ynka 3 grader!

Kid gympar på! Varje dag balanserar vi på pilatesbollen en liten stund och promenerar med höga benlyft och långsam gång. Det är verkligen skittråkigt, tycker både jag och Kid, men vi har inte så mycket att välja på i dagens läge, och ungefär så här kommer vi ha det fram till jul eftersom jag inte kommer vilja riskera att några stygn släpper igen!

Återigen hos sjukgymnasten

Nu har det hunnit gå 2,5 vecka sen Kid opererades, och därför var det dags att återigen besöka sjukgymnasten Ponuts.

Fick ganska snabbt höra att det fortfarande rör sig litegrann i knät (NÄR ska det här ta slut?!) och att han var  svullen på insidan av knäleden. Det rör sig ju naturligtvis eftersom det är lite svullet, men det rörde sig lite för mycket för att det bara skulle bero på det..

Men eftersom Kid inte verkar ha ont, och är pigg och glad som vanligt så ska vi nu prova att "hårdträna" och försöka hålla knäskålen på plats med hjälp av mycket muskler och god kondition! Det är ju ännu i läkningsfasen efter operationen så "hårdträning" i dagsläget innebär att vi ska balansera lite på pilatesbollen en gång om dagen och långsamma promenader.. Så särskilt hårt går vi inte ut, men det vore ju bara dumt.

Nästa besök blir om två veckor, och då ska vi se hur det ter sig. Förhoppningsvis bättre så klart! Nytt "klippkort" med vattentrasken kommer det få bli nästa gång för att kunna hålla igång "hårdträningen" och för att kunna kontrollera hans rörelser åtminstone en stund i veckan.. För att kontrollera Kids rörelser är i princip omöjligt utan vattentrask!


Så lite ledsen och trött på det här är jag minsann! Tycker det har varit nog kämpigt hittills med rehaben, och nu kommer det förmodligen bli ännu kämpigare, men det får det vara värt! Det är bara lite synd om Spirre eftersom han fått komma i skymundan ett bra tag! (Tur vi börjat agilitykurs, jag och han, så han också får sig ordentligt med träning efter en händelselös sommar!)

Operation nr 2 och tiden efter!

Jag har ju glömt att uppdatera!

Kid har ju hunnit opereras igen! Den här gången så behövde jag inte lämna honom över natten, utan när jag lämnade in honom på måndagsmorgonen så sa veterinären att det nog skulle gå bra att hämta ut honom på eftermiddagen redan. Och det var ju himla skönt!

Han var mycket piggare efter den här operationen än efter den förra! Han har piggat på sig mycket snabbare nu också, men å andra sidan så var det ju inte en lika lång och avancerad operation. Det var "bara" stygnen som hade släppt som Ingemar sydde fast igen, allt annat hade sett bra ut!

Kid har börjat använda benet litegrann igen, skuttar emellanåt på tre ben, men oftast så använder han alla fyra som han ska!

Ska se ifall det går få någon tid hos veterinären innan vi ska till fjällen för att ta bort stygnen, annars tar jag nog bort dem själv och bokar in sjukgymnasttid nästa vecka! :)

Jag önskar att Öjebyn låg närmare!

Tänk om Öjebyn låg närmare, tänk vilken härlig djurklinik vi hade haft i närheten då! Även fast jag gillar Djurkliniken här i stan också, så tycker jag ändå att Öjebyn är mer fantastisk!

Fantastisk personal som man får prata med när man ringer dit, snabba svar från veterinären själv via mail och en bra hemsida!

Upptäckte idag att Kids vaccination blir fyra år gammal om en vecka, så jag ringde snabbt till Öjebyn och kollade ifall de kunde vaccinera honom i samband med operationen eller om det skulle vänta tills han repat sig efter operationen. Kicki som jag pratade trodde inte att det skulle vara några problem, och ifall det skulle vara det så skulle veterinären säga till isåfall.

Spirre ska också få sin vaccination förnyad i år, det är lite opraktiskt att ha olika årsintervall på vaccinationerna har jag märkt, så nu ska Spirre också få sina sprutor så att de ligger på samma år åtminstone.

Jag har börjat bli lite nervös inför operationen nu, tänk om det inte blir bra den här gången heller? Men, försöker fylla hjärnan med positiva tankar och tänka på att vi faktiskt haft det ganska bra nu på slutet, Kid blir inte dålig av att promenera 30-40 minuter i lugn takt så vi har ändå kunna vara ute och strosa på ordentligt trots att han är ganska begränsad!

---

På lördag ska jag, Mikael och hans syskon + respektive ta oss en promenad längs Tavelsjöleden! Det ska bli skoj! Spirre kommer naturligtvis hänga med och vandra, och Kid ska få vara hos bästa Emma och Simba och hänga över dagen!

Och på söndag ska jag packa ihop mig och hundarna och styra kosan upp till Piteå för operation! Ska hälsa på hos Alice och Christoffer, och förhoppningsvis också hinna träffa Hanna och Essie också!

Nu är det dags att ta ut de små liven på promenad innan det börjar vara tid att åka till jobbet! 

Operation nästa

Det som gick så bra!

Nu har jag bokat in en ny operationstid uppe i Öjebyn, den 2/9 är det dags igen! Något jag inte alls ser fram emot, det kommer vara en tung tid efter operationen igen. Det tog ju ändå nästan två månader innan han fick börja gå någorlunda ordentliga promenader! Och nu är vi tillbaka på nästan ingenting igen..

Han verkar dock må bra, han verkar inte ha särskilt ont än väldigt korta stunder när han hoppar till när vi är ute och går eller här hemma när han legat stilla länge, så det är ju faktiskt väldigt skönt!

Tiden går otroligt sakta

Herreligen så sakta tiden går för stunden!

Efter förra besöket hos sjukgymnasten fick vi ju order om att vila 5-7 dagar för att ge en eventuell inflammation chansen att läka så att knät skulle sluta hoppa igen. Nu har dessa 5-7 dagar passerat och knät hoppar fortfarande... Alldeles nyss ville han inte ens gå på benet så det känns ju inte mer lovande..

Pratade med en av veterinärerna uppe i Öjebyn igår, Fredrik som opererade Kid har semester så jag fick prata med en Ingemar istället, och som han förklarade det så kan det vara så att stygnen som håller ledbandet på plats har släppt och att det är därför det nu hoppar och har sig igen.

Han lugnade mig dock med att det är en betydligt enklare operation än den Kid gick igenom tidigare, man behöver "bara" sätta nya stygn och försöka bygga upp ännu mer muskler runt leden efter operationen. Det är ju dock fortfarande en operation, så det känns väldigt tungt att måsta gå igenom det igen.

Han ligger fortfarande i bur större delen av tiden här hemma, grymt trist är han tydlig med att tala om! Han äter sämre och piper mer sedan förra veckans sjukgymnastbesök. Trist efter att det gått så himla bra! 

Sjukgymnastik del 5

Alla råkar vi ibland ut för bakslag, och idag var det Kids tur! Vi som fått klartecken att börja med balansboll och backträning (även om vi inte hunnit med så mycket på de korta dagar som varit mellan besöken) har nu fått backa tillbaks ett steg i träningen!

Promenaderna får vi fortsätta med, till och med utöka, men allt annat är no-no. Han blir inte sämre under ansträngning så vi får promenera på, däremot så var knäleden lite för slapp den här gången och han kunde ana en svullnad/inflammation som gjorde att knät fick problem att hålla sig ordentligt på plats. Därför har vi nu fått order om att göra så lite som möjligt igen, bortsett från promenaderna.

Så i och med detta så har vi nu fått stänga in Kid igen i sitt lilla hörn igen, där han nu kommer få bo all tid han inte promeneras eller matas.

TRIST med bakslag, men vad gör man?! Bara att lyda order och ta det lugnt en vecka! Nästa besök blir den 22 augusti, så fram till dess får vi ta det lite lugnt så vi inte drar på oss mer problem!

Nästa besök är även sista besöket som är inplanerat, sen får vi se hur vi väljer att göra! Antingen bokar vi in enstaka besök allt eftersom tiden går, eller så kanske ett nytt 5-kort, det beror helt på hur Pontus tycker att knät känns!

Sjukgymnastik del 3 och del 4

Märker ju nu att jag glömt uppdatera om förra besöket hos sjukgymnasten!

Förra gången var Linn med och studerade Kiddan. Vattentrasken utökades till 3x5 minuter, och det syntes tydligt hur han använder det vänstra benet mindre än det högra. Det är helt naturligt eftersom han inte har muskler för att använda benet fullt ut. Musklerna kändes spända, men inte strama (stor skillnad tydligen.. Spända är bra, strama är inte bra) och hade blivit större sen förra besöket. Efter besöket var han lite trött, men det var också väldigt varmt just då så det är svårt att veta vad som var vad.. Hur som helst, mycket bra betyg från Pontus även denna gång!

Och idag har vi varit på ännu ett besök, och idag blev Kid trött! Han försökte lägga sig ner i vattnet och simma istället för att gå, men det var för grunt så det var bara att traska på! 2x 8 minuter denna gång, och intervaller med högre tempo för att försöka ta ut stegen lite mer. Men det går dåligt att ta ut stegen, speciellt när man heter Kid, eftersom han trippar så enormt när han rör sig..

Musklerna kändes fina, och de är sakta på väg tillbaks!

Nu har vi fått mer läxa att öva på till nästa gång, backträning och balansering på pilatesbollen! Vi ska promenera i en brant backe för att försöka få honom att ta ut stegen och skjuta på ordentligt med bakbenen. Och balanseringen ska ge lite mer stadga och muskler kring leden. Dessutom så får vi utöka promenaderna till 30 minuter nu, så det tar sig!

Han fick dessutom beröm för sin balans. Pontus ville testa om han hade lika bra balans som jag påstod, och det hade han minsann! Han parerade jättebra när han blev puttad åt olika håll och Pontus behövde inte hålla i balansbollen särskilt mycket utan Kid höll balansen själv. Kan ju bara jämföra med Spirre, och det var ju katastrof med hans balans.. 

Nästa gång blir på tisdag, så det är bara några dagar mellan besöken, men det var det enda som fungerade nästa vecka så det får bli så! Får ligga i ordentligt de dagar vi har på oss!

Sjukgymnastik del 2

Dagens sjukgymnastikbesök var ett väldigt behagligt besök!

Kid blev klämd och känd på, och han visade sig från sin bästa sida, Pontus fick göra vad han ville utan att han ville springa och gömma sig! Det vart till och med ganska skönt att bli kliad och masserad på innan vi skulle gå hem igen..

Leden kändes inte alls svullen, och han belastar benet mycket bättre än väntat! Vi har skött vår del av sjukgymnastiken hemma alldeles perfekt! Helt otroligt skönt att få höra efter allt elände!

Idag utökade vi promenaderna från 3x1 minut till 3x3 minuter, och han går jättefint och rytmiskt utan att fuska särskilt mycket (även fast det inte är särskilt roligt enligt Kid själv som går och piper försiktigt hela tiden).

Att sedan få höra att han faktiskt är väldigt lätthanterad trots att han inte gillar det som händer var som grädden på moset, roligare än så blir det inte! Han lyssnar på vad som sägs oavsett vem som säger det trots att han nog egentligen skulle vilja gå och gömma sig någonstans..


Passade på att ställa honom på vågen när vi ändå var hos veterinären, och vågen visade 7,95 kg nu, vilket jag tycker är lite konstigt eftersom han blivit tunnare i kroppen. Men efter lite diskussion med Ponuts så kom vi fram till att det kaaan bero på att han äter ett foder nu som inte innehåller så mycket onödigt så det sätter sig inte runt magen nu utan det faktiskt går till musklerna istället.


Och på tal om vikt.. Spirre kommer från och med nu sättas på lightfoder, den knubbisen är alldeles för tung nu, han går upp i vikt trots att vi dragit ner på fodret efter chipkastreringen. Så jag svängde förbi på Arken Zoo och köpte med mig ett foder för kastrerade/överviktiga hundar, får hoppas det hjälper! Får nog öka på med lite cykelturer också, det här går ju inte!

Han går ordentligt!

Heja Kid!

Nu har han äntligen börjat använda benet mest hela tiden, bara korta korta stunder hoppar han på tre ben innan han sätter ner vänsterbenet igen och promenerar på som vanligt.

Även fast han använder benet ordentligare nu så är våra promenader begränsade till 10-15 minuter åt gången. Det är inte mycket för någon som är van att springa 40-60 minuter om dagen utöver rastningarna.

Det märks tydligt att han börjar vara lite frustrerad över att inte få göra nånting, och jag förstår honom! Han ligger mestadels instängd i en liten hage i ett hörn av lägenheten för att inte studsa runt för mycket (för studsa är han bra på). Han har ännu närmare till skall nu när han är så understimulerad, något frustrerande kan jag lova..  Jag försöker roa honom med tuggben, godisgömmor och mycket mys, men det räcker liksom inte, och jag kan inte trickträna honom så mycket heller eftersom han inte får äta så mycket godis.. Både för vikten och för tänderna.. Men jag är "glad" att det är Kid och inte Spirre som opererats.. Då hade mitt liv varit ett helvette just nu, Kid nöjer sig ju med lite uppmärksamhet för det mesta, Spirre är ju lite mer krävande än så..


Imorgon ska vi till sjukgymnasten igen, det blir kul. Vi har gjort vår läxa med att sjukgymnastisera hemma! Två gånger har vi varit till Bäcksjön och promenerat i vattnet, och varje dag försöker vi komma ut i riset i skogen så han får lyfta på alla ben ordentligt för att hålla igång musklerna.Så nu ska det bli intressant att höra vad Pontus säger imorgon!

Ja, jag säger då det..

Idag var jag och Kid till veterinären igen. Dock med ett annat syfte än trasigt knä den här gången. Den här gången handlade det om tänder. Dessa tänder.

Och så klart, det var bara att boka en ny tid om två veckor, och vårt lilla medicinskåp utökades med även en tandskrubb och ett bakteriedödande/"avsvällande" medel som ska skrubbas på tänderna efter varje gång han äter. Dessutom ska han helst inte "småäta" så mycket.. om jag inte vill borsta tänderna hela tiden..

- Tandfickor (hette det så...?) mellan framtänderna uppe, mest troligt pga hans lilla underbett som så klart gör att han inte använder framtänderna som han ska.

- Mycket tandsten på tänderna längst in.

Tandsköterskan (som är min nya favorit på det där stället) la fram en fin plan, tandsanering och förhoppningsvis alla tänder kvar och senare ett återbesök ett halvår senare för att kolla hur det ser ut då. Det andra alternativet var att ta bort "allt" inkl. tänder. Och det sista hoppas jag verkligen vi slipper!

Det går bra nu!

Något positivt är ju dock att han börjat använda det opererade benet mycket mer nu!

Sjukgymnastik del 1

Idag var det dags för sjukgymnastik för första gången för Kid!

Vi började med att ta styngen, hur enkelt som helst sa Kid, fast det killades lite när sjuksyrran drog ut stygnen! Det hade läkt jättebra och han var redo för sjukgymnastik!

Han kändes tydligen jättefin i knät och var inte alls särskilt svullen i leden som de brukar kunna vara efter en sådan operation. Musklerna kändes fina, om än lite få i vänster ben och lite spända i höger ben vilket inte alls var särskilt konstigt.

Vi fick lite övningar som vi ska göra, liknande de som Spirre fick i "ordination" tidigare i våras.. Lyfta upp det friska benet upp mot magen för att han ska belasta det opererade benet lite mer, och "putta" honom åt höger och vänster, framåt och bakåt för att flytta hans tyngdpunkt åt olika håll.

Efter det fick han promenera lite i vattentrasken, och det var väl ingen höjdare, men inte heller så hemskt att det inte gick stå ut. 1 minut x3, det var dagens träningspass. Låter otroligt lite, men det är ungefär vad han orkar med i dagsläget.

Vi fick även rådet att låta honom dra i kopplet, alltså att en av oss går före och lockar lite på honom och den andra håller emot litegrann, för att få honom att sätta ner och använda benet ordentligt. Detta är något som verkligen funkar, han sätter ner benet på en gång när jag får före, så det blir perfekt - en liten dragstund varje promenad!

Tre veckor i stillhet

Idag är det tre veckor sedan Kid var så pass hängig att vi började misstänka att något inte stod rätt till. Den pigga glada Kiddan var inte sig själv, hoppade inte in i bilen själv, sprang inte upp och ner i trapporna som han brukar och han bara låg stilla..

Nu är det en helt annan Kid som studsar runt på tre ben här hemma, skulle han få välja själv skulle han gärna göra allt möjligt som innebär springa, hoppa och studsa.. Men han är ju "ganska" begränsad. Han börjar sakta men säkert använda benet mer och mer, även om det fortfarande är lite, men lite är mer än ingenting som för en vecka sedan.

Imorgon ska vi åka till Djurkliniken för att ta bort stygnen och träffa sjukgymnasten Pontus. Ska bli otroligt intressant att höra vad som sägs och vad vi ska hitta på för sjukgymnastik med Kid! Jag har på känn att han definitivt inte kommer vara lika lättränad som Spirre, så det blir nog en utmaning att börja med sjukgymnastik med Kid, men det är nog ingen dum idé i vilket fall som helst!

Operation och början på en lång resa..

I torsdags var det dags att lämna in Kid för operation i Öjebyn, och hyfsat motigt kändes det allt att lämna ifrån sig den lilla skatten till helt främmande människor för ett ingrepp. Direkt vid undersökningen inför operationen kände veterinären att knät fortfarande luxerade och att det inte var något snack om saken, utan hämtade en spruta lugnade på en gång.

Kid trippade snällt iväg med den snälla tanten som kom och hämtade honom, och vi gick till receptionen och lämnade alla försäkringsuppgifter för fredagens hämtning av honom.

Bara två timmar efter vi lämnade honom ringde veterinären och talade om att allt gått bra och att han var vaken, men väldigt slö, så klart.

Tidigt på fredagmorgonen ringde dem igen och då var allt klart för avhämtning! Lilla skiten blev så himla glad när han såg oss att hela väntrummet skrattade till lite.

Vi fick gå in i ett behandlingsrum och gå igenom den kommande tiden med sjukgymnasten och det var mycket info vill jag lova.. Nytt foder rekommenderades och sjukgymnastik var ett hett tips.

Nu har det gått tre dagar och han stödjer fortfarande inte på benet mer än absolut nödvändigt, men i övrigt är han pigg och glad, äter och dricker som han ska (nåväl, det är inte så lätt med tratten på men han försöker) och idag fick vi ta bort morfinplåstret han haft på insidan av benet.

Så, eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet av sånt här så måste jag ringa till veterinären i Öjebyn imorgon och höra vad/om jag kan göra något åt att han inte använder benet.. För helt lugnt och normalt känns det ju inte att han inte använder benet mer än i absoluta nödfall.. 

Operationstid ordnad!

Efter att ha suttit hos uppfödarna igårkväll och surrat en massa så bestämde jag mig för att jag skulle ringa till Öjebyns djurklinik idag. Sagt och gjort. Enkelt ordnat med operationstid när man pushar på litegrann!

Fick en tid under samtalet, istället för att vänta på att få något hemskickat! Perfekt! Den 27 juni klockan 13.00 ska vi infinna oss på kliniken med Kid.

Känns som att det kan bli två långa veckor till dess!

Lite lyckligheter mitt i allt

Från och med idag är båda hundarna mina! Inget mer fodervärdsskap, utan nu äger jag båda hundarna! Fantastiskt att lilla Kid också får vara bara min!

Det blev helt stillastående från en dag till nästa

Vi går en stillsam sommar till mötes på Umedalen! Kiddan har flyttat hem till Ersmark för den här veckan, och verkar må ganska hyfsat ändå. Han ligger mest stilla hela dagarna och suckar, men det är ju faktiskt ett ganska trevligt liv enligt Kid, om man nu tog bort smärtan i knät så klart!

Jag hoppas vi får komma upp till Öjebyn så fort som möjligt så Kid får slippa gå och ha ont i knät. Det är så sorgligt att se en så pigg och livlig hund hamna i något slags överlevnads-mode, där han bara ligger still och tittar på en när man kliver upp.

Sjukstuga deluxe

Ja, vad säger man?

Spirre är ju under rehab, vi tränar bakbenen och roar oss efter bästa förmåga, springer lös ibland och går i koppel mycket, cyklar för att träna upp kondition och lite styrka i kroppen. Simmar och busar med pinnar. Det tar sig, för han börjar bli riktigt fin i kroppen, ordentligt musklad och slimmad.

Kid blev superhängig igår, han ville inte gå upp för trappan, låg bara stilla , ville inte sätta sig ner på rumpan och hoppade inte upp i bilen själv. Då är det nått som inte stämmer, han är ju inte den som stannar nere i hallen frivilligt.. och eftersom det fortsatte idag så var det inte så mycket att fundera på.

Sagt och gjort. Ringde först till Djurkliniken, som jag börjat tycka om, men de hade ingen tid för oss idag. Så fick ringa till Distriktsveterinären, de på Forslunda hade inte heller tid, så vi fick åka till Vännäs.

Där var det en hundägare som jag hade viljat skjuta, men jag avstod, hennes valp var rent ut sagt dum i huvudet, aggressiv som 13 veckors valp.. stackars hund.. Hon kunde inte ens gå in med tiken i väntrummet för att vi satt där med Kid. "Hon hatar andra hundar så pass mycket att ni får komma ut och ropa in oss när det är vår tur", och hennes valp skulle hälsa på Kid "så att han lugnar ner sig" - eh nej, din puckovalp hälsar fan inte på min sjuka hund!

Väl inne hos veterinären så gick det snabbt att konstatera felet, hon sträckte ut benet bakåt på Kid, han skrek till och tyckte att hela världen var ute efter att döda honom. Sen så fick han lugnande och blev röntgad och kom sen tillbaks till oss helt groggy.

Och domen blev ett knä som behöver opereras för att inte gå och ha ont hela livet. Stackarn! Så nu väntar vi på en remiss till Öjebyn för operation!

Livet suger emellanåt! 

Lite agilityträning

Oj så skönt att komma iväg och träna hundarna litegrann idag, trots värmen! Valde att åka ut till Hissjö för att träna lite hinder ned båda två, och trots att det var så länge sedan vi körde agility senast så satt det mesta kvar ändå.

Spirre fick en ordentlig uppvärmning och sedan lugna omgångar med däck och kontaktfält, och han rörde sig fint hela tiden! På grund av värmen så fick jag varva ganska ofta mellan hundarna, och han låg snällt under tiden jag tränade med Kid - det tar sig med passiviteten!

Kid fick hoppa lite hinder och träna på platta tunneln. Han tvekade första gången genom tunneln, men sprang sedan rakt igenom resten av gångerna.. Tappade hakan lite eftersom han inte gillat den alls förut och jag har fått locka igenom honom genom att hålla upp mattan som ligger ner för att han skulle våga sig igenom. Duktig hund!

Agilityn varvades med bad i Hissjön, något som uppskattades hyfsat av de fyrbenta! Passade på att kasta ut en pinne några gånger åt Spirre - simträning påbörjad!

Och så fick jag också vara ledig i solen..

Jag har varit rätt bitter de senaste dagarna när jag bara jobbat och jobbat när det varit så fantastiskt väder! Jag har iofs turen att få vara ute mycket på arbetstid, men det är ändå långt ifrån samma sak som att vara ledig...

Dagen har vi spenderat i G:a Brattsbacka och fixat med husvagnen, fiskat, grillat och solat! Husvagnen är klar för användning i sommar, bara ett par saker till att fixa nu innan den är komplett, men det ska ordnas nästa helg då vi ska till Ikea.

Vi åkte och fiskade i "Rååvattne", det är ett jättefint ställe långt ut i skogen, med grillstuga på en liten udde! Testade kastspöt jag fick av mor och far förra året, och det funkade bra! Så pass bra att Mikael lyckades dra upp en ful liten gädda med det..

Hundarna är mer än nöjda med dagen, de har fått bada, busa och hänga vid husvagnen. De ha börjat fatta det här med lantliv, att man inte behöver rusa runt hela tiden, utan det går faktiskt fantastiskt bra att ligga och vila fastän man är lös..

Mycket arbete framför oss

Idag har vi varit ute och spårat, och jisses vad mycket arbete det ligger framför oss för att få ordning på Spirre om han ska klara ett öppenklass-spår!

Kid gick ett vanligt "aktiveringsspår", dvs ett vanligt hederligt spår, utan klövar eller pinnar, bara en burk med frolic i slutet! Han är alldeles fantastisk på att spåra, han jobbar fint och i lugnt tempo, tappar han så ringar han lugnt och stilla för att hitta igen spåret, och löser eventuella problem på egen hand. Ska bli himla kul att fixa hem fler klövar så att även Kid får hänga med och spåra älg! Han ska ju förhoppningsvis klara anlagsprovet i år!

Spirre fick ett spår med klöv. Det blåste mycket åt olika håll och eventuellt hade en annan hund hunnit springa litegrann i spåret också innan det var dags att spåra, så det var inte riktigt optimala förutsättningar, men det är det ju sällan när man går riktiga prov heller så det är lika bra att det inte är perfekt på träning också.


Spårstarten gick bra, första biten var han påväg åt fel håll också, så jag var tvungen att hjälpa till lite diskret så att vi inte skulle hamna helt fel på en gång. Han tog upp spåret igen, och sen travade han på resten av spåret utan några större konstigheter egentligen - bara ofokuserad - tills vi hittade klöven.

Men det är mycket att jobba på, hans fokus verkade ligga någon annanstans under hela spåret, nästan som att han var tveksam bitvis. Om det beror på att han inte viltspårat på länge och var osäker på lukterna eller om det var för kort liggtid för spåret med alla vindar.


Har tänkt lägga upp en träningsplan och träna på resten av maj och juni för att känna av läget lite och se ifall det är läge för att anmäla någon av hundarna till anlagsprov/öppenklass!

Årets första spår

För två kvällar sen fick jag för mig att jag skulle ut och lägga spår åt hundarna, så jag och Mikael tog med oss spårlina, selar och blodpudding ut i skogen.

Båda hundarna fick ett spår som var ca 300 m långt, inga snitslar längs vägen utan de fick jobba utan att vi kunde påverka på nått sätt. Spåren låg inte särskilt länge, men när det är årets första spår så behöver man ju inte göra det så himla svårt..

Båda två klarade spåren utan några större konstigheter, Spirre hamnade lite snett en gång men redde ut det lugnt och sansat!

Nästa gång blir det spår med klöv! Nu ska det börja tränas inför öppenklass med Spirre, och anlagsprov med Kid!

Mot nya tider

Vår bästa Madeleine har ju flyttat ner till Skåne över sommaren, och vi har flyttat från Ålidhem till Umedalen, så därför har det varit läge att leta reda på en ny dagmatte åt hundarna. Sagt och gjort, och nu ska vi alldeles strax gå dit för första gången, även fast jag är sjuk.

Hundarna ska få hänga med nya dagmatten och hennes hund i några timmar, för att få känna av läget lite. Jag tror det blir jättebra, även om mina odjur säkert är lite knäppa, de har ju inte fått göra nått vettigt sen vi flyttade hit!

Det här med att ta sig ut..

Jag satt hela morgonen och försökte samla krafter (förlåt hundarna för den sena morgonpinken) för att ta mig ut på promenad idag. Vädret lockade inte direkt och mina krafter är slut, så det kändes bara jobbigt att gå ut med hundarna..

Sen kom jag på att jag har ju en cykel! Jag tog på mig täckbyxor och vinterjacka, och tog fram cykelnyckeln, och så pallrade vi oss ut. Och faktiskt. Det var inte så himla hemskt ute. Det regnade och blåste, men jag hade ju bästa grabbarna med mig så det gjorde mig faktiskt ingenting när jag väl tagit mig ut!

Vi cyklade i sakta mak mot Statoil och sen tillbaks längs med Granvägen på Sofiehem, det tog oss ungefär 30 minuter med två bajsstopp och en pink. Alldeles lagom långt faktiskt!

Spirre såg väl inte jättenöjd ut, han hatar blöt mark och blåst och att springa bredvid cykeln, men han rörde sig perfekt och travade rent hela vägen! Vad mer kan man begära av honom?

Och Kid, han verkade supernöjd med att äntligen få komma ut och cykla igen! Han älskar när cykeln kommer fram, han skulle nog kunna springa hur långt som helst bredvid cykeln. Han avskyr att åka i cykelvagnen, han bara piper och skriker hela vägen (Spirre ligger och sover..) och så fort han får komma ut så blir han nöjd.

Flytten närmar sig med stormsteg

Ja, herregud! Nu är det snart bara en vecka kvar tills vi ska flytta. Jag längtar så otroligt mycket! Det kommer bli så bra när vi kommer på plats!

Jag har dessutom hittat mig en ny dagmatte, bästa Madeleine ska spendera sommaren i Skåne så jag har fått leta med ljus och lykta efter någon som kan mäta sig med henne, och jag tror minsann att jag hittat en bra tjej nu!






Idag är det riktigt skitväder, men jag har just ätit frukost och laddat för att ta en promenad med de två håriga alldeles strax. Sitter och funderar på om jag ska åka ut i skogen eller om jag ska gå runt Ålidhem, hundarna blir ju lika blöta vilket som..

Årets fjällresa är över

Vi har haft det ganska bra. Myst i snögropar, på snöhögar och åkt skidor. Och skoter. Helt som det brukar vara! Helt fantastiskt!

Valpkurs på gång!

Nu börjar det vara dags för att planera vårens/sommarens valpkurs! Satt nyss med mitt lilla block och skrev ner lite idéer som kan vara bra att ha skrivit ner.. eftersom jag inte kommer ihåg särskilt länge. Det känns kul att köra en kurs igen!


Jag höll på att packa inför fjällresan, men jag är så trött att jag inte orkar. Jag tar en välförtjänt lugn kväll ikväll. Mikael sitter på IVA med sin bror nedsövd, så jag tror minsann att det är bäst att jag håller mig hemma om det skulle hända nått.

En ledig dag under påsken..

..är alldeles för lite!

Jag har jobbat hela dagar hela påskhelgen, förutom idag, jag är helt slut i kroppen och huvudet! Vi käkade middag hos mor och far igårkväll, och blev kvar hos dem över natten.

Tog bilen och hela familjen och åkte till Biltema för att kolla på en ny cykel till mig. Jag kom ut med mycket, men ingen cykel. Konstaterade snabbt att Biltema är en ganska bra affär egentligen.. Kom ut med en gummimatta som vi mätte och skar ut till bagaget i min bil (lite trött på att allt fastnar i tygmattan som ligger där under nu), en liten tyglåda att ha i bilen för diverse skrot som samlas och en ny spårlina!

Nu är bilen vårstädad, solrutorna isatta och buren urtorkad och på plats igen! Grymt skönt att vårstäda bilen!

Dessutom promenerade jag, mamma och pappa och hundarna så klart hem från Biltema till Ersmark, och efter det har hundarna mest sovit. Och solat. Och myst. Jag gillar sånna här dagar!

Inspirationens årstid!

Ja, jisses! Våren är verkligen en tid för inspiration! Jag och hundarna börjar komma igång ordentligt, vi promenerar lugnt varje dag, hundmötena fungerar i stort sett varje gång vi möter en hund och de drar sällan i kopplet.

Spirre har blivit lite lugnare måste jag säga, nu har det ju gått ett tag sedan han fick sin kemkastrering, och jag upplever bara positiva reaktioner hos honom än så länge. Han har blivit otroligt leksugen, han busar och gör lekinviter hela tiden mot Kid och verkar bara njuta av livet, istället för att gå runt och vara sur hela dagarna.


Och lillasyster har inspirerat mig lite till att odla lite egna växter här hemma, och för att vara nybörjare så är jag lite nöjd åtminstone! Alla mina tomatfrön har tagit sig och börjar bli stora! De får väl kompensera alla andra blomfrön som jag fick kasta bort igår, alla små blommor som kommit upp dog samtidigt - jag tror de hade en pakt, för det var som att allihopa rasade ihop exakt samtidigt. Men.. tomaterna lever vidare!

Dessutom är det ju påsk nu! Det är nog nästan min favorithögtid, det är ett klart tecken på att våren är på gång! Efter alla år i fjällen över påsk så får jag finna mig hemma i år, jobb jobb jobb, men å andra sidan så får vi åka upp om 1,5 vecka istället och vara uppe i 8 dagar! Behöver jag säga att vi längtar?!

Äntligen

Nu har jag äntligen klickat hem en ordentlig dragsele till min kära Kid! Han har blivit en riktig dragråtta, han tar i för kung och fosterland när han drar, och då förtjänar man en riktig sele! Passade på att beställa ett bälte och en expanderlina för två hundar också när jag ändå höll på!

Vore ju kul om det hann komma innan vi åker till fjällen, men det tror jag ju inte om jag ska vara ärlig. Sist tog det ett bra tag innan jag fick det jag beställt från Björkis, men vi har ju klarat oss hittills utan "riktiga grejer", så vi ska nog klara oss några dagar till när vi är i fjällen.

Och på tal om fjällen, äntligen fick jag min semesteransökan godkänd, och nu kan jag äntligen slappna av kring det och se fram emot en hel vecka i fjällen (när hände det senast?!)!

Och just det, ja! Jag anmälde mig till en massagekurs för hund igår, och ta mig tusan så kom jag med! Känns som välinvesterade pengar eftersom jag har en hund som är lite halvtrasslig i kroppen lite nu och då! Det ska bli kul! 

Två nya jobb

Ja, jisses! Den här veckan är hektisk! Både jag och Mikael började våra nya jobb i måndags! Jag började ett liv som kommunalarbetare på heltid, fortfarande inom hemtjänsten, och Mikael åkte till Luleå på asbestsaneringsutbildning. Han börjar alltså jobba med sanering av diverse saker som behöver saneras..

Första dagen på inskolningen var otroligt förvirrande, det kändes konstigt att vara på ett nytt jobb, men samtidigt spännande! Mornarna är inte alls lika organiserade som på Attendo, men det verkar som att det är på gång med en mer organiserad morgonrutin på det nya stället.

På kvällen var jag helt slut och trött. Benen värkte lite efter att ha gått hela dagen, så det blev en tidig kväll och en natts sömn innan klockan ringde 05.00 på tisdagen..

Andra dagen kändes långt mycket bättre än första dagen, trots bilhaveri på jobbet (inte min den här gången!) och allmänt kaos!

Och idag är det dags för sista inskolningsdagen, först medicindeligering på Dragonens hälsocentral, sen ut i arbetet igen.

Imorgon smäller det! Första arbetsdagen på egen hand. Ska dessutom jobba kväll, så jag kommer inte ha någon att fråga på lokalen när jag kommer dit. Men jag känner mig faktiskt ganska lugn inför det!


Dessutom måste jag ju passa på att rikta världens största tack till min underbara mor som ställer upp och hjälper mig med hundarna nu den här veckan! Det är lite besvärligt, men det går!

Jag hade väl aldrig trott..

.. att jag skulle behöva börja dosera maten till Kid. Sen han fick sin kem. kastrering så har han börjat äta som en riktig hund och inte längre som en mus.. Kid är på gränsen till tjock! Nu blir det att börja dra med honom också!

En vacker dag kanske..

Idag testade jag och Mikael skidspåret på Gimonäs, och allt jag kan säga är Aldrig mer! Med mina skidor utan fäste så fick jag TA AV MIG skidorna för att ens ta mig upp för alla jäkla backar som avlöste varandra.. Nerförsbackarna var ungefär lika hemska, fick ställa mig ute i "skatedelen" och bromsa som om jag åkte slalom för att inte drutta i backen.. Så aldrig mer! Jag tog mig iallafall runt!

Ikväll har vi träffat några här på Ålidhem och tränat litegrann. Vi har ju inte tränat något alls på slutet, så jag hade väl inte direkt någon plan med träningen utan tänkte mest hänga (eftersom en viss hund har blivit så förbannat jobbig på slutet!).

Spirre är fruktansvärt jobbig nu för tiden, han går bara med nosen i backen och slickar i sig kiss hela tiden, sitter vid ytterdörren och piper och låtsas som att han måååste ut - för att sen bara sätta ner tungan i närmsta pinkpöl.. Äckelhund!

Kid fick också vara med och träna lite, han var faktiskt ovanligt tyst, försökte få honom att busa efteråt, men han stod bara och tittade på mig när jag släppte lös honom.. Kul hund.. Men söt är han, gammhunden!

Tänka sig!

Både idag och igår har vi åkt skidor! Vi trotsade kylan, klädde på oss och selade på Spirre och satte sedan av ut i skogen utanför Ersmark igår, Spirre fick dra kortare sträckor åt gången och skötte sig så bra så!

Och idag så var det ännu lite kallare, termometern visade -19 när vi klev ur bilen vid Piparböles hundspår, men när vi ändå åkt hela vägen dit för att testa spåret så kunde vi ju lika gärna åka när vi ändå var där! Spirran drog och drog och drog, supertaggad även idag. Synd bara att matten är lite trögare än hunden - men jag försöker bli bättre!

Tyvärr blev det lite långt för Spirre att dra idag, men eftersom vi såg renar (och de är ganska roliga att springa efter tycker Spirre) inte så långt från spåret så vågade jag inte släppa lös honom för att låta honom vila lite. Tog det lite lugnt med kortare vilopauser istället, och när han började bli trött så träffade vi på renarna igen och då var all trötthet som bortblåst tyckte Spirre och vi tog oss i mål tillslut! Vilken liten kämpe han är!

Dessutom så sov han i ungefär 45 minuter när vi kommit hem innan han kom med en boll för att leka lite när vi människor låg i soffan för att vila... Nu tar vi några dagars paus innan vi ska ut och åka igen!

Jag har en liten förhoppning om att införskaffa en liten sele till Kiddan också så han också får vara med och hjälpa matten att ta sig framåt i spåren (och inte bara springa runt och leka som han annars gör..)

Här händer ju inget, så jag kan åtminstone bjuda på några bilder..