Jag satt hela morgonen och försökte samla krafter (förlåt hundarna för den sena morgonpinken) för att ta mig ut på promenad idag. Vädret lockade inte direkt och mina krafter är slut, så det kändes bara jobbigt att gå ut med hundarna..
Sen kom jag på att jag har ju en cykel! Jag tog på mig täckbyxor och vinterjacka, och tog fram cykelnyckeln, och så pallrade vi oss ut. Och faktiskt. Det var inte så himla hemskt ute. Det regnade och blåste, men jag hade ju bästa grabbarna med mig så det gjorde mig faktiskt ingenting när jag väl tagit mig ut!
Vi cyklade i sakta mak mot Statoil och sen tillbaks längs med Granvägen på Sofiehem, det tog oss ungefär 30 minuter med två bajsstopp och en pink. Alldeles lagom långt faktiskt!
Spirre såg väl inte jättenöjd ut, han hatar blöt mark och blåst och att springa bredvid cykeln, men han rörde sig perfekt och travade rent hela vägen! Vad mer kan man begära av honom?
Och Kid, han verkade supernöjd med att äntligen få komma ut och cykla igen! Han älskar när cykeln kommer fram, han skulle nog kunna springa hur långt som helst bredvid cykeln. Han avskyr att åka i cykelvagnen, han bara piper och skriker hela vägen (Spirre ligger och sover..) och så fort han får komma ut så blir han nöjd.
Jag har cyklat med dem några gånger, bara mellan våra hus när jag hämtat dem efter skolan eller lämnat dem innan jobbet. De har sprungit väldigt fint båda två. :) Kid var så glad så glad.
SvaraRaderaJa, Kid älskar det! Spirre vill väl egentligen bara få det överstökat.. :p
Radera