Jag finner inga ord.

 

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

Hur mycket otur kan man drabbas av tillsammans med sina hundar? Jag började tro att vi nått vår gräns, men det verkar inte vara över här än. Spirre skrek till två gånger på kvällspromenaden, och helt ärligt så gjorde det så ont i mig att jag började gråta. Jag grät och grät, nedsjuken i gräset med Spirre mellan knäna som slickade i sig tårarna. Lyfte in honom i bilen och körde hem, lyfte upp honom för att bära honom upp för trappen och då piper han till igen. Böjde på hans knän och tyckte mig känna att båda knäna hoppade till när jag böjde försiktigt på knäleden.

Jag vet faktiskt inte om jag orkar den här gången. Ett år till med rehabilitering av en hund med dåligt psyke, som jag inte kommer kunna lita på bland folk, där tar det faktiskt emot även för mig. Som min kära vän Maria skrev till mig alldeles nyss, där sista meningen träffade mitt i prick;

"Ingen jag känner har lagt ned så mycket tid, engagemang och pengar på sina hundar och jag vet att du går igenom eld för dom och de flesta, inklusive jag, hade gett upp för länge sedan. Jag förstår att tanken att förlora honom är tusen resor värre när man lagt ned hela sin själ"

På måndag ska jag försöka lösa det här, hur det än må sluta.

Vissa får sommarlov, andra inte.

Älskade lilla hund.

Efter en hel del funderande så bestämde jag mig för att låta Spirre få bo hos vår dagmatte Frida över sommaren. Hon ville ha sällskap, Spirre vill inte umgås med barn (som vi gör nästintill varje helg hela sommaren). Det blev en perfekt matchning, hoppas jag! Frida är så fin med honom och han piper förväntansfullt utanför hennes dörr varje gång jag ska lämna honom där, så jag tror han kommer ha en fantastisk sommar! 

Jag själv går sönder lite inombords, min älskade valp har flyttat hemifrån. Det har gjort så ont i själen under perioden jag funderat på hur jag ska göra, har bara borrat in näsan i pälsen och viljat önska bort hans barn-problem. Men det är inte rättvist mot honom, att inte få vara med när alla andra umgås för att han inte klarar av barn. Han tycker de är fruktansvärda att umgås med, även om han är i ett annat rum ligger han och stirrar i väggen utan att kunna slappna av, och är han i samma rum så är han så nära bristningsgränsen han bara kan komma.. Och han ska inte bita någon. Speciellt inte ett barn.

Han kommer ha en bra sommar. Jag kommer krama Kid ännu hårdare.