Ja, vad säger man?
Spirre är ju under rehab, vi tränar bakbenen och roar oss efter bästa förmåga, springer lös ibland och går i koppel mycket, cyklar för att träna upp kondition och lite styrka i kroppen. Simmar och busar med pinnar. Det tar sig, för han börjar bli riktigt fin i kroppen, ordentligt musklad och slimmad.
Kid blev superhängig igår, han ville inte gå upp för trappan, låg bara stilla , ville inte sätta sig ner på rumpan och hoppade inte upp i bilen själv. Då är det nått som inte stämmer, han är ju inte den som stannar nere i hallen frivilligt.. och eftersom det fortsatte idag så var det inte så mycket att fundera på.
Sagt och gjort. Ringde först till Djurkliniken, som jag börjat tycka om, men de hade ingen tid för oss idag. Så fick ringa till Distriktsveterinären, de på Forslunda hade inte heller tid, så vi fick åka till Vännäs.
Där var det en hundägare som jag hade viljat skjuta, men jag avstod, hennes valp var rent ut sagt dum i huvudet, aggressiv som 13 veckors valp.. stackars hund.. Hon kunde inte ens gå in med tiken i väntrummet för att vi satt där med Kid. "Hon hatar andra hundar så pass mycket att ni får komma ut och ropa in oss när det är vår tur", och hennes valp skulle hälsa på Kid "så att han lugnar ner sig" - eh nej, din puckovalp hälsar fan inte på min sjuka hund!
Väl inne hos veterinären så gick det snabbt att konstatera felet, hon sträckte ut benet bakåt på Kid, han skrek till och tyckte att hela världen var ute efter att döda honom. Sen så fick han lugnande och blev röntgad och kom sen tillbaks till oss helt groggy.
Och domen blev ett knä som behöver opereras för att inte gå och ha ont hela livet. Stackarn! Så nu väntar vi på en remiss till Öjebyn för operation!
Livet suger emellanåt!
Men usch då, stackare! Skickar en stor kram! /J.
SvaraRadera