I torsdags var det dags att lämna in Kid för operation i Öjebyn, och hyfsat motigt kändes det allt att lämna ifrån sig den lilla skatten till helt främmande människor för ett ingrepp. Direkt vid undersökningen inför operationen kände veterinären att knät fortfarande luxerade och att det inte var något snack om saken, utan hämtade en spruta lugnade på en gång.
Kid trippade snällt iväg med den snälla tanten som kom och hämtade honom, och vi gick till receptionen och lämnade alla försäkringsuppgifter för fredagens hämtning av honom.
Bara två timmar efter vi lämnade honom ringde veterinären och talade om att allt gått bra och att han var vaken, men väldigt slö, så klart.
Tidigt på fredagmorgonen ringde dem igen och då var allt klart för avhämtning! Lilla skiten blev så himla glad när han såg oss att hela väntrummet skrattade till lite.
Vi fick gå in i ett behandlingsrum och gå igenom den kommande tiden med sjukgymnasten och det var mycket info vill jag lova.. Nytt foder rekommenderades och sjukgymnastik var ett hett tips.
Nu har det gått tre dagar och han stödjer fortfarande inte på benet mer än absolut nödvändigt, men i övrigt är han pigg och glad, äter och dricker som han ska (nåväl, det är inte så lätt med tratten på men han försöker) och idag fick vi ta bort morfinplåstret han haft på insidan av benet.
Så, eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet av sånt här så måste jag ringa till veterinären i Öjebyn imorgon och höra vad/om jag kan göra något åt att han inte använder benet.. För helt lugnt och normalt känns det ju inte att han inte använder benet mer än i absoluta nödfall..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar