Inte utan att bli nojig

Förra fredagen var jag till veterinären med båda hundarna. Spirre skulle få några ögonfransar bortplockade ur vänster öga och Kid skulle få nyårsmedicin samt kolla hur tänderna såg ut efter sommarens tandsanering, inget allvarligt alltså.

Däremot finns det ju en tand kvar som inte skulle ha fått vara kvar vid första tandsaneringen, enligt den veterinär vi var till i fredags. Den skall alltså plockas bort, det innebär alltså en fjärde sövning av Kid på mindre än ett år. Och för varje sövning finns ju risken att han faktiskt inte vaknar upp igen.

Precis det hände en bekant här om dagen. Hennes högt älskade hund skulle göra en undersökning som krävde att hunden var sövd, och när hon väntade på ett samtal om att få hämta igen sin hund efter undersökningen fick hon det samtal man absolut inte vill ha! Hunden hade fått hjärtstillestånd under narkosen och hans liv gick inte att rädda, så istället för att få hämta hem sin glada hund fick hon åka hem tomhänt. Absolut värsta tänkbara scenariot efter en undersökning! Den här hunden var inte ens två år gammal, så det går inte "skylla på" att han var gammal, hans kropp orkade helt enkelt inte med narkosen.

Det är inte så att jag efter att fått höra detta jag ser fram emot att behöva söva ner Kid ännu en gång. Även fast han är ung, frisk och pigg i övrigt finns alltid risken att han faktiskt inte vaknar upp igen. Jag vet inte vart jag skulle ta vägen om det hände mig.

Men, tanden måste ut, jag har inget val än att söva ner honom än en gång, och när det sker kommer jag definitivt krama om honom en extra gång innan han glatt tassar iväg!