Spirres kastrering har gått bra, och han har läkt ihop som han ska, stygnen togs bort igår och nu väntar vi på att få bli helt normala igen. Skönt tänkte jag, två hundar som är så gott som friska! Men, det är klart att det händer nåt annat när Spirre börjar vara läkt och klar för livet som kastrat!
Kid har blivit trebent ikväll. Han har gått från pigg och glad imorse till jättehalt och trebent ikväll. Nånting har hänt och han sätter inte ner tassen i marken. Skakar om man tar i honom för mycket.
Efter samtal med jourveterinären så blir det vila och Rimadyl över helgen, om det inte ger sig eller blir värre så får vi så klart åka in i helgen och inte vänta till på måndag.
Tänk att det alltid ska vara nått, det har hållit på snart ett helt år, saker och ting bara avlöser varandra. Det känns hopplöst, men med en dag i taget ska vi ta oss igenom den här långa långa svackan också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar