Kommer senare.. Jag försökte lägga in en till video från Spirres första träningspass med däcket i fokus. Men det gick inte som planerat.
Håll till godo!
27 september 2011
26 september 2011
Nu jäklar ska vi slipa moment!
Nu har jag bestämt mig! Jag och Spirre ska sikta på LP1 i år! Går det inte så går det inte, men jag har två tävlingar planerade nu. Och jag hoppas det går bra!
Så nu ska vi finslipa momenten inför tävlingarna, och hoppas på det bästa!
Så nu ska vi finslipa momenten inför tävlingarna, och hoppas på det bästa!
25 september 2011
Än en gång runt Bäcksjön
Fantastiskt väder idag, och då passade jag på att släpa med mig mamma ut i skogen. Vi tog oss en promenad runt Bäcksjön. Idag stördes promenaden inte av att de ringde från luftballongföretaget, utan vi fick gå i lugn och ro hela vägen runt. Nybakta bullar och kaffe i ryggsäcken! Perfekt! Det är så otroligt vackert runt sjön, och ännu vackrare blir det när det är höst och sol!
Och för mina nytillkomna läsare (välkomna hit!!) så är Bäcksjön en sjö i närheten av "byn" (som ändå är en stadsdel i Umeå) där jag växte upp, och det tar ca 3 timmar att gå runt om man går på utan några längre stopp. Idag tog det fyra timmar, och då hade vi två fikapauser och stannade upp för att ta lite bilder här och där också.
Dessutom träffade vi på en död älg längs stigen! Helt sjukt! Hundarna märkte den knappt, men vi gick fram till den för att de skulle få nosa på en riktig älg. Det är ju trots allt inte helt dumt att ha "träffat" en älg om man ändå grejar på med viltspår!
Och för mina nytillkomna läsare (välkomna hit!!) så är Bäcksjön en sjö i närheten av "byn" (som ändå är en stadsdel i Umeå) där jag växte upp, och det tar ca 3 timmar att gå runt om man går på utan några längre stopp. Idag tog det fyra timmar, och då hade vi två fikapauser och stannade upp för att ta lite bilder här och där också.
Dessutom träffade vi på en död älg längs stigen! Helt sjukt! Hundarna märkte den knappt, men vi gick fram till den för att de skulle få nosa på en riktig älg. Det är ju trots allt inte helt dumt att ha "träffat" en älg om man ändå grejar på med viltspår!
Vem säger att det är för kallt i vattnet för att bada i slutet av september?
Mina favoriter!
Spirre var inte så rädd för älgen, den verkade vara ganska rolig.
Kid spanar på älgen, till slut gick han fram till den och nosade den i näsan..
Vackra Bäcksjön!
22 september 2011
21 september 2011
Viltspåret som blev skotträning
Måste säga att jag är lite irriterad på att det står i kalendern på Björkis hemsida att det var viltspårsträning ikväll.. Men icket! Jag och Linn jobbade oss hela vägen dit ut för att upptäcka att så var inte fallet.. Hörde dock att det var någon på skjutbanan som ligger en bit längre in längs samma väg. Så vi passade på att ta med oss kaffe, bullar och hundar mot skjutbanan för lite skotträning med Opala.
Kid och Spirre bryr sig inte nämnvärt om skott när man rör sig. Eller ja, Spirre bryr sig ju inte alls. Kid bryr sig mindre om han rör sig än om han sitter stilla. Och Opan blir rädd oavsett vad hon gör.
Så vi satte oss på en bänk alldeles i närheten av där de sköt, plockade fram kaffetermosen och bullarna och satte oss till rätta. Spirre tittade åt skyttens håll de två första skotten, sen låg han mest och filosoferade den resterande stunden vi satt där. Kid tyckte det var lite äckligt, han kröp in under bänken vi satt på och låg där. Skakade lite emellanåt, men låg ändå med huvudet i backen och vilade ögonen, så SÅ rädd är han inte längre. Den lille stackarn som har varit på väg ut ur skinnet vid skott tidigare! Nu ligger han iallafall stilla och i vilar, om än inte helt oberörd..
Opan ryckte till varenda skott hela tiden vi satt där, skakade och hade sig. Fast jag är inte den som tycker synd om skotträdda hundar, det hjälper inte direkt att tycka synd om dem. Vänligt men bestämt så sa Linn åt henne att ligga stilla varje gång hon reste sig upp eller försökte fly därifrån.. Djurplågeri tyckte Opan, men ska det bli någon ordning på hennes skotträdsla så är det bara att börja träna!
Efter ca 40-45 min vid skjutbanan tog vi oss en promenad runt området vid Björkstugan och skjutbanan, mina småskitar sprang runt och filosoferade och Opan fick gå i koppel, stressad som hon var (det släppte tillslut, innan vi kom tillbaks till bilen!).
Och när vi gått den svängen så åkte jag och hundarna till Skallet och köpte en dricka. Där inne var det 7 hundar, lösa, hanar och tikar. Döm om min förvåning när Spirre uppförde sig perfekt trots att alla dessa hundar var fram och nosade på honom och Kid! Inte en tendens till att vilja mucka med någon!
Kid la sig under min stol när jag sa åt honom att lägga sig, och Spirre la sig vid mina fötter, och där låg han, oplatsad och frivilligt!! Trots att flertalet hundar var fram till honom där han låg! Vilken underbar känsla! Det finns hopp för honom ändå! Han är kanske inte helt dum! ;-) Han gjorde min dag när han låg snällt vid mina fötter och chillade!
Kid och Spirre bryr sig inte nämnvärt om skott när man rör sig. Eller ja, Spirre bryr sig ju inte alls. Kid bryr sig mindre om han rör sig än om han sitter stilla. Och Opan blir rädd oavsett vad hon gör.
Så vi satte oss på en bänk alldeles i närheten av där de sköt, plockade fram kaffetermosen och bullarna och satte oss till rätta. Spirre tittade åt skyttens håll de två första skotten, sen låg han mest och filosoferade den resterande stunden vi satt där. Kid tyckte det var lite äckligt, han kröp in under bänken vi satt på och låg där. Skakade lite emellanåt, men låg ändå med huvudet i backen och vilade ögonen, så SÅ rädd är han inte längre. Den lille stackarn som har varit på väg ut ur skinnet vid skott tidigare! Nu ligger han iallafall stilla och i vilar, om än inte helt oberörd..
Opan ryckte till varenda skott hela tiden vi satt där, skakade och hade sig. Fast jag är inte den som tycker synd om skotträdda hundar, det hjälper inte direkt att tycka synd om dem. Vänligt men bestämt så sa Linn åt henne att ligga stilla varje gång hon reste sig upp eller försökte fly därifrån.. Djurplågeri tyckte Opan, men ska det bli någon ordning på hennes skotträdsla så är det bara att börja träna!
Efter ca 40-45 min vid skjutbanan tog vi oss en promenad runt området vid Björkstugan och skjutbanan, mina småskitar sprang runt och filosoferade och Opan fick gå i koppel, stressad som hon var (det släppte tillslut, innan vi kom tillbaks till bilen!).
Och när vi gått den svängen så åkte jag och hundarna till Skallet och köpte en dricka. Där inne var det 7 hundar, lösa, hanar och tikar. Döm om min förvåning när Spirre uppförde sig perfekt trots att alla dessa hundar var fram och nosade på honom och Kid! Inte en tendens till att vilja mucka med någon!
Kid la sig under min stol när jag sa åt honom att lägga sig, och Spirre la sig vid mina fötter, och där låg han, oplatsad och frivilligt!! Trots att flertalet hundar var fram till honom där han låg! Vilken underbar känsla! Det finns hopp för honom ändå! Han är kanske inte helt dum! ;-) Han gjorde min dag när han låg snällt vid mina fötter och chillade!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)