28 oktober 2011
Och dessa representera USA..
Jag har aldrig gillat matte.. Men nog tusan har jag haft användning för det lilla jag faktiskt kan! :D
27 oktober 2011
Tänk så händig man kan vara!
Igår åkte jag och köpte ett nytt batteri till bilen eftersom den inte behagade att starta utan att elchockas..
Idag bestämde jag mig för att sätta dit det själv!
Och det gick ju hur bra som helst!
24 oktober 2011
Skillnad i plånboken!
Satt nyss och skrev in alla räkningar i internetbanken.. Jisses vilken skillnad i bensinräkning när man kan gå till jobbet! Sparat 1600 kr den här månaden i bensinräkning nu när jag kan gå till jobbet! Heeelt okej! Jag får ju massa pengar över till annat nu!
Jag ska:
1. Betala av reparationerna på micran!
2. Köpa nytt batteri till micran!
3. Spara pengar till ny bil!
Det är kul att ha bil!!
Jag ska:
1. Betala av reparationerna på micran!
2. Köpa nytt batteri till micran!
3. Spara pengar till ny bil!
Det är kul att ha bil!!
23 oktober 2011
En ganska händelselös dag börjar gå mot sitt slut..
Hundarna sover igen. Carina har kommit hit med kaffe och åkt hem med Doris. Mamma har varit hit och lämnat mina grejor från Ikea och mätt hur hon ska sy gardinerna. Vi har sprättat lös tyget från soffan och mätt hur stort det nya tyget ska vara.
Jag har bytt gardiner i vardagsrummet och i mitt eget rum. Det är ungefär vad som har hänt idag. Och allt det där hände på mindre än en timme. Resten av dagen har vi mest bara hängt i soffan. Tog en promenad med Kid och Doris mitt på dagen. Spirre skrek hjärtskärande i bilen när jag gick iväg med de andra två. Det var nästan så att jag vände tillbaks för att ta med honom, men jag stod emot (även om det var riktigt svårt den här gången!) och gick iväg och utforskade nya vägar tillsammans med de andra hundarna.
Det är allt som hänt idag! Väldigt lite alltså. Inte så spännande dag. Men ganska skönt!
Jag har bytt gardiner i vardagsrummet och i mitt eget rum. Det är ungefär vad som har hänt idag. Och allt det där hände på mindre än en timme. Resten av dagen har vi mest bara hängt i soffan. Tog en promenad med Kid och Doris mitt på dagen. Spirre skrek hjärtskärande i bilen när jag gick iväg med de andra två. Det var nästan så att jag vände tillbaks för att ta med honom, men jag stod emot (även om det var riktigt svårt den här gången!) och gick iväg och utforskade nya vägar tillsammans med de andra hundarna.
Det är allt som hänt idag! Väldigt lite alltså. Inte så spännande dag. Men ganska skönt!
Det här med kroppsmedvetenhet..
Jag har fått frågan flera gånger, så jag tänkte att jag förklarar lite mer noggrant här. Frågan är alltså Varför Spirre inte tränas ett "ordentligt" pass om dagen istället för att skrittas hela tiden?
Och för att enkelt försöka förklara det så jämför jag med oss människor. När en människa har ont/gör illa sig så får man höra (om det är en bra läkare) att man ska röra på sig så länge det inte gör ont och framför allt röra sig NORMALT. Hellre sänka tempot litegrann än att halta fram (ändra sitt normala rörelsemönster) eftersom vi då överbelastar någon annan kroppsdel och får problem där istället. Vi människor är betydligt mer kroppsmedvetna än våra hundar, åtminstone så att vi medvetet kan kontrollera hur vi rör oss utan att avlasta något ben när vi rör oss.
Det är alltså enklare för oss att röra oss medvetet än vad det är för en hund. En hund som har lite ont avlastar benet, helt enkelt. Den tänker inte på att "jag måste belasta alla fyra ben lika mycket för att förebygga framtida problem". Den väljer istället att röra sig så att det onda benet avlastas.
Och problemet med Spirre just nu är ju att han väljer att röra sig avlastande - vänster bakben används inte som det borde. Så, för att bryta hans rörelsemönster, då det fantastiska muskelminnet har slagit in (det har gjort ont i vänster bakben, därför avlastar han det fortfarande bara av farten) så är det rörelsemönstret som måste brytas.
Om han då tränas ett ordentligt pass om dagen istället för att hela tiden tvingas gå ordentligt på alla fyra ben, så missar man mycket av rörelsemönsterförändringen. Han skulle då lätt "hoppa tillbaks" till det oönskade rörelsemönstret när han inte måste tänka på att använda alla fyra ben och därmed skulle träningen inte bli lika effektiv och det skulle ta mycket längre tid att få ordning på hans hälta.
Jag hoppas ni förstår tänket och att det blir lite klarare!
Och som en liten parantes så rör han sig mycket bättre i trav nu än för tre veckor sedan!
Och för att enkelt försöka förklara det så jämför jag med oss människor. När en människa har ont/gör illa sig så får man höra (om det är en bra läkare) att man ska röra på sig så länge det inte gör ont och framför allt röra sig NORMALT. Hellre sänka tempot litegrann än att halta fram (ändra sitt normala rörelsemönster) eftersom vi då överbelastar någon annan kroppsdel och får problem där istället. Vi människor är betydligt mer kroppsmedvetna än våra hundar, åtminstone så att vi medvetet kan kontrollera hur vi rör oss utan att avlasta något ben när vi rör oss.
Det är alltså enklare för oss att röra oss medvetet än vad det är för en hund. En hund som har lite ont avlastar benet, helt enkelt. Den tänker inte på att "jag måste belasta alla fyra ben lika mycket för att förebygga framtida problem". Den väljer istället att röra sig så att det onda benet avlastas.
Och problemet med Spirre just nu är ju att han väljer att röra sig avlastande - vänster bakben används inte som det borde. Så, för att bryta hans rörelsemönster, då det fantastiska muskelminnet har slagit in (det har gjort ont i vänster bakben, därför avlastar han det fortfarande bara av farten) så är det rörelsemönstret som måste brytas.
Om han då tränas ett ordentligt pass om dagen istället för att hela tiden tvingas gå ordentligt på alla fyra ben, så missar man mycket av rörelsemönsterförändringen. Han skulle då lätt "hoppa tillbaks" till det oönskade rörelsemönstret när han inte måste tänka på att använda alla fyra ben och därmed skulle träningen inte bli lika effektiv och det skulle ta mycket längre tid att få ordning på hans hälta.
Jag hoppas ni förstår tänket och att det blir lite klarare!
Och som en liten parantes så rör han sig mycket bättre i trav nu än för tre veckor sedan!
22 oktober 2011
De börjar bli gamla
Tänka sig att Kid och Ayla börjar bli gamla nu! Båda två har passerat tre år och har lugnat sig otroligt på promenaderna! Förr i tiden så sprang de runt som dårar när jag och Camilla var ute och gick, idag lufsade de mer eller mindre för sig själva och hängde glatt med oss på promenaden utan att busa särskilt mycket alls. Spirre fick också haka med idag, han fick gå i koppel och var rätt missnöjd med det, men verkar rätt nöjd nu i efterhand iallafall!
Det var jättefint där vi gick, men lite mystiskt med tält och nästan bebodda ställen i skogen.. Konstigt! Men det var fint när vi kom därifrån och vidare in i skogen!
21 oktober 2011
Ännu en eftermiddag vid Bäcksjöns finaste strand
Idag introducerades Åsa för Bäcksjön och den finaste stranden! Vi har grillat korv och pratat en massa skit tillsammans med Emma och alla hundar. Mycket mycket trevligt!
Kid bekantade sig med Sånja (Åsas fox terrier) och de verkade ha ganska trevligt stundvis, lek med liten pinne verkade deras favoritsyssla vara. Kid höll i och Sånja jobbade hårt för att få tag i pinnen. Kid bara höll och lät Sånja jobba. Han tar inte ut sig i onödan. Han är ju inte dum (..eller?)
Stackars Spirre har spenderat ännu en utedag i koppel, men han börjar finna sig i det nu. Inte så fasligt ljudlig längre. En liten stund idag när jag kastade ut lite småpinnar (tänk spårpinnar) som de andra hundarna fick leta reda på i skogen, var enda gången han verkligen lät. Annars satt han väl mest och tiggde godis eller tittade på de andra hundarna. Det tar sig! Min teori "Man behöver inte alltid busa!" fortsätter funka bra!
Och jag fick en ny kompis! Lilla Siri! Jag kommer aldrig kunna skaffa en chihuahua, det är ett som är säkert, jag tycker alldeles för synd om dem. "Men du är ju så liten, du kan ju inte gå själv" och jag skulle dessutom mata ihjäl den ("Du är ju så söt!")
Kid bekantade sig med Sånja (Åsas fox terrier) och de verkade ha ganska trevligt stundvis, lek med liten pinne verkade deras favoritsyssla vara. Kid höll i och Sånja jobbade hårt för att få tag i pinnen. Kid bara höll och lät Sånja jobba. Han tar inte ut sig i onödan. Han är ju inte dum (..eller?)
Stackars Spirre har spenderat ännu en utedag i koppel, men han börjar finna sig i det nu. Inte så fasligt ljudlig längre. En liten stund idag när jag kastade ut lite småpinnar (tänk spårpinnar) som de andra hundarna fick leta reda på i skogen, var enda gången han verkligen lät. Annars satt han väl mest och tiggde godis eller tittade på de andra hundarna. Det tar sig! Min teori "Man behöver inte alltid busa!" fortsätter funka bra!
Och jag fick en ny kompis! Lilla Siri! Jag kommer aldrig kunna skaffa en chihuahua, det är ett som är säkert, jag tycker alldeles för synd om dem. "Men du är ju så liten, du kan ju inte gå själv" och jag skulle dessutom mata ihjäl den ("Du är ju så söt!")
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



