Vissa får sommarlov, andra inte.

Älskade lilla hund.

Efter en hel del funderande så bestämde jag mig för att låta Spirre få bo hos vår dagmatte Frida över sommaren. Hon ville ha sällskap, Spirre vill inte umgås med barn (som vi gör nästintill varje helg hela sommaren). Det blev en perfekt matchning, hoppas jag! Frida är så fin med honom och han piper förväntansfullt utanför hennes dörr varje gång jag ska lämna honom där, så jag tror han kommer ha en fantastisk sommar! 

Jag själv går sönder lite inombords, min älskade valp har flyttat hemifrån. Det har gjort så ont i själen under perioden jag funderat på hur jag ska göra, har bara borrat in näsan i pälsen och viljat önska bort hans barn-problem. Men det är inte rättvist mot honom, att inte få vara med när alla andra umgås för att han inte klarar av barn. Han tycker de är fruktansvärda att umgås med, även om han är i ett annat rum ligger han och stirrar i väggen utan att kunna slappna av, och är han i samma rum så är han så nära bristningsgränsen han bara kan komma.. Och han ska inte bita någon. Speciellt inte ett barn.

Han kommer ha en bra sommar. Jag kommer krama Kid ännu hårdare.

För en månad sedan var jag nära att ta bort honom..

.. idag ser vardagen ut som vanligt!

 Älskade lilla hund, tänk att det blev bra till slut! Det är ganska exakt ett år sedan det startade, så många timmar vi spenderat på djurkliniken, med smärtstillande, med rehabilitering, med träningsprogram, med vila, med en känsla att slitas mellan hopp och förtvivlan!

Nu får det vara nog! Nu ska vi njuta av en lugn och skön sommar tillsammans!

Lilla djuret.

Ja, vad ska man säga? Är så glad att jag provade att ta Kid till fysioterapeuten i Stöcke för en sista koll när hans haltande vägrade ge sig!

Han är nu haltfri och bara lite stel! Mestadels mjuk i kroppen, men lite stel på vissa ställen - men det är klart man är stel om man går och spänner sig emellanåt.

Fysion trodde inte att vi behövde komma tillbaks nått mer, bara om jag själv ville. Jag kan (förhoppningsvis) hålla efter med massage och lite lugnare dagar emellanåt så han får vila upp sig!

Så himla skönt att han är tillbaks i sitt vanliga jag, som vi har slitits mellan hopp och förtvivlan det senaste året! Älskade lilla hund, snart tillbaks i sitt gamla vanliga jag med lite träning och längre promenader!

Slut på sjuka!

Nu hoppas jag minsann att det är slut på sjuka för min egen del ett tag framöver! Haft en riktigt seg förkylning som hållit i sig sen före påsk enda till nu! Fortfarande inte helt bra, men nu har jag varit hemma från jobbet i 5 dagar så nu är det dags att återgå till arbete..

Har börjat tvätta upp ytterkläder osv, det om något är ett friskhetstecken! ;)

Inviger April!

Vilken himla skön dag det varit idag! Jag och Linn packade ihop oss och åkte till Bäcksjön med kaffe och ved - precis som förr i tiden!

Spirre och Opan sprang och hade det fantastiskt bra, de busade med varandra och för sig själva om vartannat, sprang på isen och i skogen. I solen. En sån fantastiskt skön dag det varit! Tyvärr glömde jag mobilen i bilen så det blev inga bilder tagna..

Kid fick sitta med oss och bli klappad, helt okej verkade han tycka ändå! Vi tog oss en liten promenad på isen längs med strandkanten så Kid också fick röra lite på sig, och det var uppskattat!

Opan och Spirre jagade varandra, en på stigen som går längs med sjön och en på isen, såg så otroligt härligt ut när de rusade runt i all världens fart!


Fick ett samtal av en person idag också som har koll på alternativa behandlingsmetoder på hund (en osteopat!), och hon trodde att hans bäcken är snett och att hans ben därför är olika långa och därför blir han inte bättre hur mycket vi än tränar. Så just nu verkar det finnas hopp för den söta röda!

Håll en tumme för Kid nu!

Måste bara passa på att tacka alla för det stöd, idéer och support med allt som rör Kid just nu! Det är otroligt värmande, och jag hoppas verkligen att det går vägen för oss nu!

Vi försöker en gång till!

Efter två väldigt ledsamma dagar här hemma så har jag pratat med bra hundmänniskor och fått goda råd, och skönast av allt är att ingen ifrågasatt hur jag tänker. Går det inte så går det inte, men om vi inte försöker så vet vi ju inte om det hade gått eller inte.

Men, det har kommit en ny fysioterapeut till stan så jag har bokat in en tid hos honom, så håll en tumme för att det går vägen för Kid, allas vår Kid!

Det är hårt.

Hur länge får man hindra en annan levande varelse från att leva ett fullgott normalt liv för att kanske aldrig bli helt frisk? Det är hårt nu. Riktigt hårt. Hur länge ska jag hålla på med Kid? Hur länge ska jag försöka? För vems skull gör jag det? Och till vilket pris?

Jag kan inte ens tänka tanken utan att bli tårögd. Min fantastiska hund mår inte bra. Jag märker det så tydligt nu. Han läker ihop, kliver snett eller blir knuffad och blir halt igen.

Nu är det igång igen. Höger ben gör ont och han piper. Han går på smärtstillande och vilar. Känner att jag inte rår på det här snart. Det finns snart ingen ekonomi för att ta hand om honom och hans skador, rehabilitering och mediciner. Och till vilken nytta?

Han kanske aldrig kan leva ett normalt liv igen, och skulle han få det kommer jag ständigt gå och oroa mig för att han ska göra illa sig igen. Kommer han bli knuffad av den där hunden han busar med? Kommer han vända för fort när jag ropar på honom? Kommer han halka på den där isfläcken? Kommer han trampa snett i den där gropen på stranden? Kommer han kliva ner i ett hål när vi spårar?

Men å andra sidan får jag ju aldrig veta om han blir frisk om jag inte försöker.


Coldplay - Fix you

When you try your best, but you don't succeed
...
I will try to fix you..