Kid!
Och ja.. vad säger man? Han har ju kanske inte varit den optimala förstahunden, men oj vad jag lärt mig mycket av honom när det gäller mycket. Foder, beteenden, träning, motivering osv!
Han är snart 3 år, och jag har haft honom i snart 2,5 år. Det känns som om jag haft honom för alltid! Vad gjorde jag innan jag hade hund? Höll på med hästar.. Vilket jag då tyckte var ganska tidskrävande. Tänkte att det var lite mindre tidskrävande med hund. Och ja, det var det i början, innan jag fastnade för att träna "på riktigt"! Nu tar hundträningen längre tid och mer engagemang än hästeriet någonsin gjort. Men vad gör det? Jag älskar det!
Kid är och har alltid varit en ganska svår hund pga hans rädslor och nervositet, men vi är på god väg! Han är långt ifrån lika nervös nu som han var i början. Han är lugnare, men inte helt lugn. Skottberörd och ogillar högljudda människor som rör sig konstigt och gestikulerar mycket. Han är inte heller helt okej med personer som druckit alkohol.
I början tränade jag lydnad med honom, och spårade en del. Han gillade det i början, men sen började jag gilla det mer och mer och det blev väl för mycket för honom så lydnaden har vi gett upp, även om jag funderar på att starta honom en gång i ettan någon gång i år. Måste finslipas en del bara.
Nu är han mest sällskapsherre, han följer mig och Spirre överallt och är ganska nöjd med det. Han får ett spår eller två i veckan, vilt- eller personspår, och får hoppa lite hinder på agilityplan för kul skull.
Han är verkligen mattes hund, han är som ett plåster på mig, även om han är mycket bättre på att låta mig vara ifred nu än vad han var tidigare så följer han mig i princip överallt - hela tiden!
sötkiddan!
SvaraRadera