Men jag har liksom svårt att få ner det i en vettig text.. Vilka träningsdagar med mina små fantastiska mittlar!
Igår var det spårdags, och eftersom jag i tisdags bestämde mig för att börja med pinnar i Kids spår nu eftersom han faktiskt, tro det eller ej, börjat mogna på sig lite till (han fyllde ju faktiskt fyra år i tisdags!) i spåren så var det dags att börja med nya klurigheter, så pinnar fick det bli!
Nio pinnar + slut la jag ut till honom, utspritt på kanske 150-200meter, ungefär 10-15 meter mellan pinnarna alltså. Satte snitslar högt uppe i träden där pinnarna låg så jag skulle kunna belöna honom ordentligt genom att faktiskt veta vars pinnarna var. Tog med mig klickern, korv, Linn och en positiv inställning till spårstarten. Han startar upp spåret lika klockrent som alla andra gånger, samma höga tempo som vanligt också (lite för snabbt alltså..).
Första pinnen nådde han efter 10m, han nosade som hastigast över den (klick kom precis när nosen gick över pinnen) och så massor med minikorvbitar. Kid förstod ingenting, men han gillade korven.. Spårade vidare på kommando (Kid har ett tydligt spårkommando, så utan kommando slarvar han bara runt i skogen..), nästa pinne hittades också, snabbt klick och han vände upp och fick massa minikorvbitar igen och massor med beröm från både mig och Linn. Han såg lika konfunderad ut vid andra pinnen som vid första.. Men spårade glatt vidare på kommando igen.
Vid tredje pinnen verkade det som att han började förstå grejen med pinnarna, tempot sänktes betydligt och han sökte noggrant efter pinnen som låg någonstans alldeles i närheten av honom. Han duttar på pinnen när han hittar den (klick och beröm från min sida såklart) och gör sig redo för att fortsätta.
Resten av pinnarna letar han noggrant i skogen och vid slutpinnen fanns en liten burk med korv, och när korven var slut så började vi leka med slutpinnen. Kid är ju ingen som riktigt gillar att leka med saker, men han jagar gärna efter om man kastar iväg grejer. Till slut fick han ta pinnen för sig själv och springa iväg mot bilarna. En väldigt stolt Kid satte av i full fart med slutpinnen i högsta hugg!
Alla pinnar in och en superlugn hund i spåret! Kan det bli så mycket bättre?!
Spirre fick givetvis också gå ett spår. Nio pinnar + slut för honom också. Han gjorde sitt, plockar upp alla pinnar som vanligt och spårar vidare i lugn och ro. Han gör sitt, men jag skulle vilja ha en trevligare markering av pinnarna. Han har tidigare plockat upp dem och kommit springandes med dem till mig, men jag har tänkt nöja mig med att han plockar upp dem och stannar där han hittar pinnen för att han inte ska tappa bort spåret och springa runt i spåret när han hittat en pinne. Det blir höstens projekt - Få till en snygg markering!
Och idag har jag och Spirre tränat agility. Tunnelingångar och kontaktfältsträning på balansbommen. Kontaktfältet tar sig, sakta men säkert! Ett tydligt "sakta" på vägen ner hjälper honom ordentligt att hitta kontaktfältet innan han gasar vidare!
Tunnlarna är så otroligt självbelönande för honom, de är det roligaste hindren för honom. Idag tog han i så han slog en framåtvolt genom en böjd tunnel..
Imorgon ska vi roa oss i skogen hade jag tänkt, plocka lite blåbär, spåra lite och bara ha det mysigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar