Det är hårt.

Hur länge får man hindra en annan levande varelse från att leva ett fullgott normalt liv för att kanske aldrig bli helt frisk? Det är hårt nu. Riktigt hårt. Hur länge ska jag hålla på med Kid? Hur länge ska jag försöka? För vems skull gör jag det? Och till vilket pris?

Jag kan inte ens tänka tanken utan att bli tårögd. Min fantastiska hund mår inte bra. Jag märker det så tydligt nu. Han läker ihop, kliver snett eller blir knuffad och blir halt igen.

Nu är det igång igen. Höger ben gör ont och han piper. Han går på smärtstillande och vilar. Känner att jag inte rår på det här snart. Det finns snart ingen ekonomi för att ta hand om honom och hans skador, rehabilitering och mediciner. Och till vilken nytta?

Han kanske aldrig kan leva ett normalt liv igen, och skulle han få det kommer jag ständigt gå och oroa mig för att han ska göra illa sig igen. Kommer han bli knuffad av den där hunden han busar med? Kommer han vända för fort när jag ropar på honom? Kommer han halka på den där isfläcken? Kommer han trampa snett i den där gropen på stranden? Kommer han kliva ner i ett hål när vi spårar?

Men å andra sidan får jag ju aldrig veta om han blir frisk om jag inte försöker.


Coldplay - Fix you

When you try your best, but you don't succeed
...
I will try to fix you..

En helt lagom ledig dag!

Efter vissa påtryckningar från vänner så bjuder jag väl på två bilder på de två håriga vännerna!

Vi har idag varit ute på promenad från Umedalen till Kåddis längs älven, och det har varit hur skönt som helst!

Bollen hängde med och Spirre bar den runt hela vägen i 1,5 timme, och Kid sprang runt och hoppade mellan stenar och stockar, alldeles lagom ledig dag med andra ord!


Nu ska vi vänta in hussen som snart slutar jobba, sen kanske vi nog ska pallra oss iväg till Medley för att träna litegrann. Vi får se! Jag är taggad, får se vad den andra halvan säger!

Bäst att ta det säkra före det osäkra!

Eftersom det snart är förfallodatum på Kids försäkring passade jag idag på att ringa till Agria och höja veterinärvården från 25000 kr per år till 50000 kr per år! Med tanke på att det bara kostade 600 kr mer per år så känns det helt klart värt det eftersom det inte verkar vilja ta slut med problem!

I måndags var vi till veterinären, och hon kände att knät rörde sig litegrann men att det nog skulle gå träna upp honom litegrann för att hålla allt på plats!

I tisdags var jag vill Pontus med Kid för att låta honom känna på honom. Även han kände att det rörde på sig litegrann, men att det är svårt att säga om det bara är knät eller om korsbandet fått sig en smäll och släppt i några fibrer.

Blev rekommenderad koppelpromenader i vanlig längd och fart, men även lite mer balansbollträning och plumsning i snö. Ger det sig inte på några veckor så är det läge att kolla upp!

Så idag har jag beställt hem lite Glyco Flex, tabletter som gynnar ledhälsan - och jag hoppas de är lika bra som "alla" kunniga säger, för de var då inte billiga!

Håll en tumme för oss, så vi slipper det här mer!

Det verkar aldrig ta slut

Spirres kastrering har gått bra, och han har läkt ihop som han ska, stygnen togs bort igår och nu väntar vi på att få bli helt normala igen. Skönt tänkte jag, två hundar som är så gott som friska! Men, det är klart att det händer nåt annat när Spirre börjar vara läkt och klar för livet som kastrat!


Kid har blivit trebent ikväll. Han har gått från pigg och glad imorse till jättehalt och trebent ikväll. Nånting har hänt och han sätter inte ner tassen i marken. Skakar om man tar i honom för mycket.

Efter samtal med jourveterinären så blir det vila och Rimadyl över helgen, om det inte ger sig eller blir värre så får vi så klart åka in i helgen och inte vänta till på måndag.

Tänk att det alltid ska vara nått, det har hållit på snart ett helt år, saker och ting bara avlöser varandra. Det känns hopplöst, men med en dag i taget ska vi ta oss igenom den här långa långa svackan också!

Snipp snopp

Idag är det dags, eller just i skrivande stund faktiskt! Spirre ligger under kniven och blir av med sina kulor just nu. Äntligen blir det gjort! Äntligen kastreras han!

Han är alltid lika orolig när han kommer till veterinären, och idag kändes det lite extra jobbigt att lämna honom av någon anledning. Jag är egentligen inte orolig, för det är ju ett rutiningrepp, men det kändes nödvändigt att ge honom en extra klapp på huvudet innan jag gick därifrån. Säkert på grund av det jag skrivit tidigare om en bekants hund som dog under narkosen, för skulle det hända mig så skulle det garanterat hända otursfågeln Spirre.

Bara någon timme kvar tills jag får hämta hem honom igen! Stjärnan!

Ja herregud!

Snacka om att man hinner bli nervös när det händer konstiga saker med sin hund!!

Det hände något mystiskt med Spirre igår efter att vi hade varit ute och grillat korv och åkt skrana! Han stannade upp på översta trappsteget och jag tyckte han såg lite konstig ut, men han skuttade upp för sista steget med innan han började vridas åt höger i kramper!

Krampen gick som en våg genom kroppen på honom, huvudet vreds bakåt-uppåt åt höger och sen krampade frambenet på höger sida och sedan bakbenet! Det var över på max 2 minuter, och han vinglade till litegrann efteråt men sedan var han sitt vanliga vilda jag!

Ringde direkt till distriktsveterinären som sa att det lät konstigt, men att det inte var så mycket de kunde göra. Händer det igen så kan det vara läge att börja utreda. Det är en ganska kostsam utredning för att ta reda på om det kan vara epilepsi han börjar utveckla eller om det är någon annan sjukdom. Så, jag hoppas minsann att det aldrig händer igen, då var det bara ett "vanligt" krampanfall.

Så nu får vi hålla lite koll på honom!

Tandläkarbesök nr 2 inbokat!

Igår var det dags att ta tag i saker och ting som måste bokas in med hundarna, och först ut är Kid och hans tänder!

Om 1,5 vecka är det dags att dra ut en tand och ta bort lite tandsten. Hurra!

Sen är det dags för Spirre. Jag har bestämt mig för att kastrera honom först, så han får lite fett på kroppen och kan bygga lite muskler så vi har nått att ta av i framtiden (för jag förutsätter att det kommer att bli någon slags rehabträning eller liknande framöver, och då är det bra att det finns bra förutsättningar för att kunna göra nått bra av det!)

Kanske det blir ett år till av lugn och ro.. Vi får se helt enkelt! :)