Jag blir deprimerad!

Innan jag skaffade hund trodde jag aldrig att jag skulle kunna bli så nere av att inte få träna hund som jag blir! Jag är så rastlös, det kryper i mig och jag vill inget annat än att köra ett ordentligt pass ute på Ön just nu! Ännu värre är det för stackars Spirre så klart. Han haltar fortfarande. Igårkväll och imorse tyckte jag mig se att han haltade mer än tidigare, men samtidigt så känns det som att jag kan inbilla mig också.

Vi fortsätter koppelvilan. Än så länge är han ganska lugn faktiskt. Hoppas det håller i sig ett tag till! Koppelvila fram till nästa fredag nu. Då ska jag in med båda hundarna till veterinären. Kid ska kollas igenom, han har kissat inne två gånger senaste veckan och är allmänt stirrig så han ska kollas upp. Ringde nyss och kollade med veteinären om de hade en liten stund över att titta på Spirre samtidigt. Tur nog så hade de det!

Han verkar ju fortfarande inte ens vara medveten om att han haltar så jag tror ju inte att det är någon panik till veterinären än. Självklart får jag ju lov att höra av mig dit om det snabbt blir värre, men han verkar ju som sagt inte ens veta att han haltar.

Det är så typiskt att nu när tävlingen närmar sig så blir det så här! Jag som äntligen tagit mig i kragen! Han är iallafall anmäld, men är han inte bra så är det ju bara att stryka och ta nya tag så småningom! Momenten kan han ju nu. Och det känns riktigt bra!

Jag vill bara lägga mig ner och göra ingenting tills Spirre är bra igen. Jag blir så rastlös och mår inte särskilt bra av att se honom sitta i buren och yla när jag tränar med Kid utan att ta ut honom alls, annat för att snabbrasta honom i 10-15 minuter för att sen stoppa in honom igen eller gå in i lägenheten och separera hundarna med kompostgaller inomhus.. Min goa groda!

Nu har jag fått avreagera mig lite. Håll gärna en tumme för att det "bara" är en sträckning, och inte nått som är trasigt eller sprucket!

Nu ska jag gå och pussa lite på smågrodorna som ligger i bilen och sover!