Vilket viltspår..

Jag och Spirre var ut till Bäcksjön tidigare idag för att gå vårat spår som legat i 24 timmar. Han var taggad som vanligt och startade fint, tog de första tre vinklarna + återgången jättefint. Efter återgången började problemen, och efter ett tag var vi vilse. Jag såg till slut att han följde ett ganska färskt älgspår åt helt fel håll.. vid det laget hade jag ju redan förstått att vi var helt fel, och jag bröt och tog med mig Spirre åt det håll jag tyckte var mot bilen. Tji fick jag och vi gick och gick och gick. Mobilen hade jag så klart inte med mig, så att ringa efter någon som kunde försöka komma på vars jag var gick ju inte heller.

Till slut så såg jag sånna där markeringar på träden och röda band knutna runt träden och till min stora glädje en stig som jag följde ett bra tag. Efter vad som kändes som en evighet så kom jag ut till vägen som går från 364an in till Bäcksjön, och då visste jag inte ens vilket håll jag skulle gå åt. Snacka om att hjärnan går på högvarv när man är helt lost! Men jag var ju iallafall på känd mark igen, så jag började gå åt det håll jag tyckte kändes rätt. Och det var det!

Mätte sträckan med bilen påväg hem, vi kom ut 1,5 km från spårslutet! Undra hur långt jag gick i skogen?

Jag förstår de som får total panik och inte tänker klart när de går vilse i helt okända marker! För mig var det inte så farligt, jag vet ju på ett ungefär hur skogarna ser ut där ute, men nog tusan var det obehagligt att inte riktigt veta vilket håll man skulle gå åt för att ta sig ut till vägen igen. För att inte tala om hur rädd jag var för att träffa på något som kallas för björn där ute. Jag tror jag skrek så det hördes långa vägar när en stor fågel flaxade upp 10 meter ifrån mig.. Det hade ju kunnat vara en björn! ;)