Lite nytt vid dagens kloklippning

Kid har alltid varit snäll när jag klippt hans klor, lite ängslig men snäll. Så var han när han var 6 månader, och så är han även 2,5 år senare. Idag sov han när han låg på golvet med mig hängandes över sig.

Vad gjorde jag annorlunda idag, kanske ni tänker? Jo. Jag sjöng för honom! Det var en bra lugn låt i spellistan och jag kunde inte låta bli att sjunga!

Att sjunga gör ju att man tvingas andas, både in och ut. Och jag tycker inte det är så kul att klippa klorna så jag har märkt att jag gärna håller andan när jag klipper! Vilken skillnad det gjorde att andas!

Han slöt ögonen efter tre klippta klor och sen sov han tills jag hade klippt klart och bad honom hoppa upp i knät på mig och kramas lite. Så gör vi när klorna är färdigklippta, han hoppar upp i knät på mig och slickar mig en gång på näsan och sen lägger han huvudet mot någon av mina axlar och så myser vi en liten stund innan han går iväg och pysslar med annat!

Fredrik Steens föreläsning

Igårkväll var det föreläsning med Fredrik Steen på Teg Centralskola. Intressant, och (som Emma skrev så fint) störande självklart! Mycket av det han sa är sånt jag själv försöker komma ihåg att anamma när jag tränar, men ibland glömmer bort! Ibland tror jag man gör det lite för komplicerat för sig själv (och för hunden)..

Föreläsningen handlade mestadels om kommunikation, men han pratade även om belöningar och tillrättavisningar och det är nyttigt att bli påmind om sånna saker ibland!

Han är nog lite träningssugen..

Idag introducerade jag "mattan" för Spirre. Han har fattat grejen, från att titta åt mattans håll till att lägga sig ner på den med hakan i backen tog två pass. En stund tidigare idag, och en kvart nu på kvällen. Nu ska vi "bara" lägga på kommando och lite längd på platsandet!

Jag gillar att han är ganska skärpt!

Fina kommentarer på jobbet!

Idag fick jag minsann höra ett par väldigt värmande ord på jobbet! Att få höra sånt gör att jag verkligen känner att jag hamnat rätt och att jag jobbar med det jag "borde" jobba med.

Att få höra att väldigt sjuka personer i stort behov av vård uppskattar det jag gör för att "jag behandlar dem som människor, och inte som deras sjukdom" värmer otroligt mycket! Jag jobbar med det jag gör just för att jag vill göra skillnad för sjuka människor i behov av hjälp och stöd i vardagen, och en sån kommentar bekräftar ju faktiskt att jag är på rätt spår i det jag gör!

Det får mig att minnas en patient på min praktik på neurologen också. Denna patient visste att jag, den dagen h*n sa detta till mig, var där för sista gången som undersköterskestudent. H*n ville att jag skulle komma in på salen för att h*n ville tala om för mig att h*n tyckte att jag gjorde ett bra jobb, och att jag var en av de h*n uppskattade mest på avdelningen, på grund av att jag inte "daltar" så mycket och framför allt har glimten i ögat, man får skämta med folk, även om de är svårt sjuka! (Patientens egna ord, jag minns så väl vad h*n sa den där dagen!) Och givetvis anpassar jag mig efter varje patient/vårdtagare, hos vissa passar det ju så klart inte att skämta eller skoja, och då gör jag det inte heller, det handlar om att läsa situationen och personen :)

Jag älskar mitt jobb, även om det ibland är tungt att kliva upp på morgonen eller jobba sena kvällar!

Vilken smart liten hund jag har

Jag är lite less på att inte få träna nu, så jag tog med mig lite (mycket) godis, klickern och hundarna ut till den lilla belysta fläcken på gräsmattan ute vid parkeringen och bestämde mig för att träna lite position och raka sättanden i ingångarna med Spirris.

Och jäklar i min låda vad roligt det var! Spirre var riktigt tänd och med på det vi gjorde. Jag sa ingenting åt honom, utan klickade bara för rätt beteende. Tror det tog tre klick innan han var med på noterna och sedan var han som ett plåster på mitt vänstra ben! Inga kommandon, bara Spirres hjärna som jobbade ordentligt!

Bytte sedan hund, och klickade lite med Kid också bara för att han skulle få göra nått han också. Han är inte lika imponerad av klickern som Spirre. Så jag klickade och slängde godisar för lite allt möjligt, bara för att påminna honom om att klick = godis = kul, och ingen anledning att gå och gömma sig!

Sen tog vi oss en promenad runt Statoil och en bit in på Gimonäs och sen ner till Sofiehem och så hem igen. Det går så saaakta, men djuret har börjat få ett bättre skrittempo nu! Han masar sig inte fram längre, utan kliver på ganska bra ändå - men korta ben kan inte gå särskilt fort även om de försöker!

Jag längtar tills våra privatlektioner drar igång! Såå taggad på det!

"Premacks princip"

Jag har lånat "Släpp kontrollen lös" av Martina. En bok jag tänkt köpa i evigheter, men är för snål för att köpa. Och alldeles nyss var det verkligen ett aha-moment som jag måste dela med mig av!

Det finns ett avsnitt där författaren tar upp en princip som så fint heter "Premacks princip", som går ut på att "det hunden vill göra kan användas för att förstärka det du vill att hunden ska göra". Alltså belöna hunden genom att ge den möjlghet att göra det den vill efter att den gjort det du vill att den ska göra.

Skriver av det som fick mig att tänka "Det är ju precis så jag har gjort med Kid.. fast utan att ha varit medveten om att jag faktiskt gjort nånting!"

Bakgrund; hyperstressad schäferblandning som inte kunde fokusera på sin matte utomhus. Författaren gjorde följande:

"Jag hade staketsektioner i min trädgård som jag satte ihop till en fyrkant (box). Sedan satte jag mig på en trädgårdsstil i boxen, klickade varje gång hunden rörde sig mot mig och gav honom en mjuk godbit. Medan han svalde så uppmanade jag honom att gå och nosa i gräset igen. Han började vända sig oftare och oftare mt mig och så småningom ändrades hans ansiktsuttryck. Han såg ut som om han just vaknat ur en djup sömn. Han hade förut inte kunnat tänka när han varit utomhus, men med den här träningen trängde igenom hans barriär. Plötsligt förstod han hur leken fungerade och kom fram till mig för att få klick och godbit. När vi kom så långt tog jag bort staketet och började gå runt i trädgården. Jag släppte kopplet. Han följde mig. Jag klickade, belönade och skickade iväg honom. Han gick iväg några gånger, funderade och kom tillbaka till mig. Allt som allt tog det tjugo minuter. På slutet gick han fot utan koppel medan jag insisterade på att han skulle gå iväg och nosa istället"

Klick! sa det i mitt huvud när jag läste det där. Det är ju precis så jag gjort med Kid, fast i en annan situation. När vi är ute och går i skogen. Han springer runt och skäller, jag belönar när han tar kontakt med mig istället för att skälla. Jag säger åt honom att "gå på!" vilket resulterar i att han springer iväg och skäller för att sedan komma tillbaks till mig för att få en godis. Allt eftersom så skäller han mindre och håller sig vid min sida istället.

Så ser ju varenda promenad ut för oss! Jag belönar hans kontaktsökande och skickar sedan iväg honom igen. Och det resulterar i att han gärna går bredvid mig och filosoferar istället för att springa runt och härja på promenaderna!

Jag har lyckats med nånting jag inte ens varit medveten om att jag faktiskt belönat! Jag har "bara gjort" eftersom det får tyst på honom.. Jag behöver kanske inte bli störd på att han bara går och tittar på mig när vi är ute och går, jag belönar ju faktiskt det beteendet. Dum-matte!

Man behöver inte alltid busa..

..det är något mina stackars hundar fått lära sig. Spirre har fortfarande vissa protester mot detta, men det tar sig. Han skriker inte längre när han sitter fastknuten vid grillplatserna/vars vi nu sitter och tar det lugnt. Han piper emellanåt nu, speciellt om det är någon annan hund som får springa lös och busa - men det är inte så att han avlider längre! Han finner sig i situationen, men är inte helt nöjd.

Det är inte alltid så att man måste busa och härja runt bara för att man är utomhus, det är nyttigt att kunna koppla av även fast man är på favoritbadstället!

Dagen har spenderats vid Bäcksjön, mest med Carina, Linn och Soffan kom och åkte efter ett tag, och Martina på ett hörn - hon åkte med mig ut och promenerade runt sjön tillsammans med Wookie. Otroligt skönt ute, och hundar som faktiskt fann sig snabbt i att sitta fastknutna utan att härja runt! Kid fick vara lös större delen av tiden, han går lugnt runt i skogskanten och nosar, men mest ligger han ju bara vid mina fötter och sover även om han är lös så det spelar mindre roll. Han drar sällan igång nått sånna gånger, gammelKid!

Det har grillats korv, druckits kaffe och pratats en massa under dessa fyra timmar ute i friska luften! Hoppas på fler sånna här dagar innan den riktiga hösten med regn och kyla slår till!

Vi fick dessutom sällskap av två medelålderspar vid vår grillplats, och SÅ ska jag också bli när jag blir gammal! Vilka mysiga människor!

Spirre fick sig ett litet spår också. Lite färre godisar och lite kortare än förra spåret, och han spårade lugnt och metodiskt även idag! Det kanske går att få ordning på hans idiotspårande också! Kanske kanske.. Snart tänkte jag börja med lite asfaltspår också. Det har jag tänkt att jag ska göra länge nu. Snart kanske jag faktiskt tar tag i det och börjar. Men vi får se..