Idag fick jag minsann höra ett par väldigt värmande ord på jobbet! Att få höra sånt gör att jag verkligen känner att jag hamnat rätt och att jag jobbar med det jag "borde" jobba med.
Att få höra att väldigt sjuka personer i stort behov av vård uppskattar det jag gör för att "jag behandlar dem som människor, och inte som deras sjukdom" värmer otroligt mycket! Jag jobbar med det jag gör just för att jag vill göra skillnad för sjuka människor i behov av hjälp och stöd i vardagen, och en sån kommentar bekräftar ju faktiskt att jag är på rätt spår i det jag gör!
Det får mig att minnas en patient på min praktik på neurologen också. Denna patient visste att jag, den dagen h*n sa detta till mig, var där för sista gången som undersköterskestudent. H*n ville att jag skulle komma in på salen för att h*n ville tala om för mig att h*n tyckte att jag gjorde ett bra jobb, och att jag var en av de h*n uppskattade mest på avdelningen, på grund av att jag inte "daltar" så mycket och framför allt har glimten i ögat, man får skämta med folk, även om de är svårt sjuka! (Patientens egna ord, jag minns så väl vad h*n sa den där dagen!) Och givetvis anpassar jag mig efter varje patient/vårdtagare, hos vissa passar det ju så klart inte att skämta eller skoja, och då gör jag det inte heller, det handlar om att läsa situationen och personen :)
Jag älskar mitt jobb, även om det ibland är tungt att kliva upp på morgonen eller jobba sena kvällar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar