Ny design och två duktiga små..

Kände att det var dags för uppdatering på bloggen, utseendemässigt alltså. Känner mig rätt så nöjd för stunden! Älskar header-bilden, orgnialet har ni här nedanför. Jag väntar bara på att ha råd så jag kan trycka upp den på canvasduk och hänga upp på väggen! Har en liknande på Kid också, och det hade varit så himla fint med de två bilderna på canvasduk ovanför sängen! Det är ju jul snart... (hint!)

Båda hundarna var duktiga i spåren idag! Till Spirre la jag ett 30-40m långt godisspår med godis i varannat-var tredje steg. Jag har ju bestämt mig för att få ner nosen i marken igen, och med godis kommer man långt med ett godismonster till hund! Han spårade lugnt och metodiskt hela vägen idag. Väldigt nogrannt (man kan ju missa en godis!!) och behagligt tempo utan att ligga på i kopplet.

Just det, jag spårar i halsband och koppel nu. Dels för att mina spårgrejer är hos föräldrarna i min halvtrasiga bil, men även för att avdramatisera spårningen litegrann. Sele och lina blir så dramatiskt för Spirre. Han kastar sig iväg när selen och linan är på, han vet att nånting händer inom den närmsta framtiden och blir övertaggad och flänger bara runt. Med koppel och halsband så hinner han inte bygga upp samma förväntan på väg ut i skogen och håller sig därmed lugn och sansad (nåväl, så lugn han kan vara!).

Kid fick frispåra idag. Dvs, jag lämnade honom i koppel och halsband hos Carina som stod på vägen med honom och tittade på när jag lufsade ut i skogen. Efter ca 3 minuter släpper Carina lös Kid (hakar av kopplet) och han får leta reda på mig genom att frispåra. Hög fart och inte nosen i backen hela vägen - utan bara använda nosen för att hitta rätt väg i hög fart. Lite som bruksgrenen Rapport. Skillnaden blir att han inte behöver springa tillbaks till någon mottagare när han kommit fram till mig.

Jag la mig bakom en liten hög med ris så jag kunde se honom när han närmade sig. Han hade lite problem sista biten, jag passerade nämligen två vägar just innan slutet, men han kämpade på bra och tillslut hittade han mig! Spåret blev 5-600m långt och lite krokigt åt alla håll och kanter, och så klart de två vägövergångarna i slutet.

Nu har jag två små lurviga som sover djupt! Väldigt skönt måste jag säga. Spirre är ju mer eller mindre galen hela tiden nu. Fast ändå inte så crazy som jag trodde han skulle vara, han anpassar sig bra. Fast han får ju spåra istället för att söka, så egentligen är det ju kanske inte så synd om honom nu!