"Premacks princip"

Jag har lånat "Släpp kontrollen lös" av Martina. En bok jag tänkt köpa i evigheter, men är för snål för att köpa. Och alldeles nyss var det verkligen ett aha-moment som jag måste dela med mig av!

Det finns ett avsnitt där författaren tar upp en princip som så fint heter "Premacks princip", som går ut på att "det hunden vill göra kan användas för att förstärka det du vill att hunden ska göra". Alltså belöna hunden genom att ge den möjlghet att göra det den vill efter att den gjort det du vill att den ska göra.

Skriver av det som fick mig att tänka "Det är ju precis så jag har gjort med Kid.. fast utan att ha varit medveten om att jag faktiskt gjort nånting!"

Bakgrund; hyperstressad schäferblandning som inte kunde fokusera på sin matte utomhus. Författaren gjorde följande:

"Jag hade staketsektioner i min trädgård som jag satte ihop till en fyrkant (box). Sedan satte jag mig på en trädgårdsstil i boxen, klickade varje gång hunden rörde sig mot mig och gav honom en mjuk godbit. Medan han svalde så uppmanade jag honom att gå och nosa i gräset igen. Han började vända sig oftare och oftare mt mig och så småningom ändrades hans ansiktsuttryck. Han såg ut som om han just vaknat ur en djup sömn. Han hade förut inte kunnat tänka när han varit utomhus, men med den här träningen trängde igenom hans barriär. Plötsligt förstod han hur leken fungerade och kom fram till mig för att få klick och godbit. När vi kom så långt tog jag bort staketet och började gå runt i trädgården. Jag släppte kopplet. Han följde mig. Jag klickade, belönade och skickade iväg honom. Han gick iväg några gånger, funderade och kom tillbaka till mig. Allt som allt tog det tjugo minuter. På slutet gick han fot utan koppel medan jag insisterade på att han skulle gå iväg och nosa istället"

Klick! sa det i mitt huvud när jag läste det där. Det är ju precis så jag gjort med Kid, fast i en annan situation. När vi är ute och går i skogen. Han springer runt och skäller, jag belönar när han tar kontakt med mig istället för att skälla. Jag säger åt honom att "gå på!" vilket resulterar i att han springer iväg och skäller för att sedan komma tillbaks till mig för att få en godis. Allt eftersom så skäller han mindre och håller sig vid min sida istället.

Så ser ju varenda promenad ut för oss! Jag belönar hans kontaktsökande och skickar sedan iväg honom igen. Och det resulterar i att han gärna går bredvid mig och filosoferar istället för att springa runt och härja på promenaderna!

Jag har lyckats med nånting jag inte ens varit medveten om att jag faktiskt belönat! Jag har "bara gjort" eftersom det får tyst på honom.. Jag behöver kanske inte bli störd på att han bara går och tittar på mig när vi är ute och går, jag belönar ju faktiskt det beteendet. Dum-matte!