Dagen mellan jobben..

Igår var sista dagen i Tavelsjö, idag är jag ledig, imorgon börjar inskolningen i Obbola! Heja!

Den här veckan blir fullspäckad! Ska träffa Sandra i eftermiddag, skiten som flyttade till Västerås i höstas(!!), då blir det lite spår - som vanligt! Jag har inhandlat blod så jag kan använda lite sånt i mina egna spår också.

Imorgon är det inskolning i Obbola på dagen, på kvällen ska jag gå Vårruset med några från Tavelsjö. Onsdag - inskolning på dagen och sen direkt ut till Ön för att hjälpa till med att ställa iordning inför agilitytävlingarna som kör igång på torsdag. Jag som hade tänkt åka ut till Björkis-stugan och lägga viltspår, men det får vänta tills nästa vecka!

Ön är stället jag kommer spendera hela torsdag och hela lördag, utan att träna mina egna nånting alls! Funktionär på tävlingarna var det..

Fredag är det sista inskolningsdagen, 13-21. Och söndag är jag ledig igen!

Nu ska jag göra ett ryck, motionera hundarna, duscha och åka ner till stan! Vore kul med lite nya kläder så här inför sommaren.. ;)

Spontanträning en sen lördagkväll

Lite lydnadsträning så här på lördagskvällen satt inte helt fel! Satte igång och tränade runt 21.30 nere på polisplan (I20 området för er som inte vet). Jag hade väl egentligen inte någon plan med träningen, bara köra igenom litegrann. Tränade tvåans apportering, och det tar sig! Han har bra fart ut och tillbaks, men kan gärna försöka dra iväg med apporten så jag får påminna honom halvvägs tillbaks ungefär. Sättandet ser helt okej ut!

Platsliggningen gick lika dåligt som vanligt. Så det blir att träna in ordentligt! Funderar på att lägga ner hakan i backen bara för att få honom mer fokuserad. Får se till att börja klicka in hakan i backen snart bara..

Rutan ska också börja tränas in nu. Det är kul med lite nya moment. Även om ettans moment inte sitter på tävling, så sitter de ju iallafall på träning! Alltid nått!

Tänk så fel det kan bli...

Det röda strecket är spåret som jag la... Det blåa strecket är ungefär hur jag och Spirre gick...

Idag vill jag lova att jag har träningsvärk i rumpmusklerna! Höga benlyft i knähöga tunga gummistövlar kanske är det nya? Jag kan knappt sitta ner utan att det gör ont! Så här i efterhand önskar jag att jag gick fler sånna "promenader" som jag gjorde igår.. Det är faktsikt väldigt mysigt att bara gå runt "off road" i skogen, om det inte hade varit för alla vilda djur! Jag kanske ska ta med mig sällskap nästa gång jag går vilse?

Tävlingar i närheten under sommaren!

18/6 Holmsund
19/6 Holmsund
15/7 Åsele
16/7 Nordmaling
17/7 Nordmaling
5/8 Piteå
20/8 Övik
21/8 Nordmaling
27/8 Skellefteå

Några av dessa ska jag minsann tävla! Har anmält till båda dagarna i Holmsund!

Vilket viltspår..

Jag och Spirre var ut till Bäcksjön tidigare idag för att gå vårat spår som legat i 24 timmar. Han var taggad som vanligt och startade fint, tog de första tre vinklarna + återgången jättefint. Efter återgången började problemen, och efter ett tag var vi vilse. Jag såg till slut att han följde ett ganska färskt älgspår åt helt fel håll.. vid det laget hade jag ju redan förstått att vi var helt fel, och jag bröt och tog med mig Spirre åt det håll jag tyckte var mot bilen. Tji fick jag och vi gick och gick och gick. Mobilen hade jag så klart inte med mig, så att ringa efter någon som kunde försöka komma på vars jag var gick ju inte heller.

Till slut så såg jag sånna där markeringar på träden och röda band knutna runt träden och till min stora glädje en stig som jag följde ett bra tag. Efter vad som kändes som en evighet så kom jag ut till vägen som går från 364an in till Bäcksjön, och då visste jag inte ens vilket håll jag skulle gå åt. Snacka om att hjärnan går på högvarv när man är helt lost! Men jag var ju iallafall på känd mark igen, så jag började gå åt det håll jag tyckte kändes rätt. Och det var det!

Mätte sträckan med bilen påväg hem, vi kom ut 1,5 km från spårslutet! Undra hur långt jag gick i skogen?

Jag förstår de som får total panik och inte tänker klart när de går vilse i helt okända marker! För mig var det inte så farligt, jag vet ju på ett ungefär hur skogarna ser ut där ute, men nog tusan var det obehagligt att inte riktigt veta vilket håll man skulle gå åt för att ta sig ut till vägen igen. För att inte tala om hur rädd jag var för att träffa på något som kallas för björn där ute. Jag tror jag skrek så det hördes långa vägar när en stor fågel flaxade upp 10 meter ifrån mig.. Det hade ju kunnat vara en björn! ;)

Cykelvagnen är här!

Efter några hårda ord så står den nu monterad och klar i vardagsrummet! Hundarna är parkerade i den nu, de är trötta och då får de snällt sova där inne bara för att. Båda hoppade in själva och la sig, så det känns inte som att de kommer hata mig allt för mycket när vi tar oss en cykeltur!

Dag 2

Dags att presentera min hund, men eftersom jag har två så får jag väl presentera båda två!

Först ut är Kid, en mittelspitzhane som blir 3 år i augusti! Han skaffade jag tillsammans med mitt ex i februari 2009. Åkte och hälsade på ute i Bodbyn då vi hört att de hade en hane för omplacering som var 6 månader gammal. Han var blyg som bara den, han kom fram efter att vi varit där ett tag och pratat och klappat på alla andra hundar. Han följde med hem samma kväll, på prov. Stackarn var rädd för oss i fyra dagar innan det släppte! Han och Zlatan kom dock riktigt bra överrens - lika barn leka bäst?

Han har utvecklats till en tryggare krabat och han hänger med som maskot överallt! Han är nöjd med livet bara han får vara med och titta på! Tränar lite då och då med honom, men väldigt sporadiskt. Han spårar gärna och ganska bra (nu när han lugnat ner sig ordentligt) och hade det inte varit för att han är skotträdd så hade jag tränat honom för öppenklass i viltspår!

Han är ganska svårmotiverad, det mesta duger en stund. Sen är det inte intressant längre. Godis funkar ungefär de första 5-6 upprepningarna, sen är det nog! Leksaker är det samma visa med. Så vi tränar mycket korta pass!

Jag går en agilitykurs med honom (som avslutas ikväll) och han tycker det är helt ok-kul. Tränar vi ensamma utan andra hundar i närheten är det betydligt mer fart under tassarna. Det blir lite för jobbigt för honom när det är mycket folk och hundar runt omkring, så vi tränar mest när vi är ensamma. Det är anledningen till varför han nästan alltid ligger i bilen när vi är på "organiserade" träningar, vi tränar hemma på gräset!

Han är verkligen mattes hund långt ut i hårstråna, är jag med så är han nöjd. Han följer mig noggrant med blicken om jag rör mig, han börjar bli bättre på att stanna kvar och hålla koll på mig, förut var han som en riktig skugga, alltid ett steg efter...

En riktig myshund!

Som nummer två kom Spirre instormandes! Han kom in i mitt liv när det var mycket som hände och jag hade faktiskt (tro det eller ej) väldigt svårt att fatta tycke för honom, han bara "va". Jag kände ofta att "vad tusan, ska det verkligen kännas så här?". Det gick över med tiden och idag är han min bästaste bästa vän! I ur och skur är han nånting att "luta sig mot", när farfar dog var han den som satt i mitt knä, la huvudet på sne och torkade tårarna från mina kinder.

Han passerar snart 18 månadersgränsen och är en liten hund med mycket fart! Inte en lugn stund om han får bestämma själv. Han älskar arbete och får han inget att göra så tar han sig nånting att göra.. Han har bland annat tuggat sönder en mobiltelefon, två mobilladdare, tusen plastpåsar och tidningar.. Spår och lydnad är det vi sysselsätter oss mest med.

Han har en kamplust som heter duga, han hänger gärna kvar i kampleksaken hur man än vänder och vrider på trasan. Och låter gör han också, som ett litet tröskverk när han är igång! Därimot skäller han sällan, bara när det kommer någon och när han är frustrerad över pinnar.

Lättmotiverad är han också, när han var liten så räckte det om man ryckte ett grässtrå som han fick hoppa efter och "kampa" med.

Det var mina små i stora drag. Ska jag gå in på mer detaljer så kan jag fortsätta i all evighet, och det känns inte som så intressant läsning!